Strålbehandling är den enda kända externa metoden för att behandla vissa typer av cancer. Den kan användas som ensam behandling eller i kombination med andra behandlingsformer, exempelvis kirurgi eller kemoterapi.
Strålbehandling, även kallad radioterapi, riktar högdoserad strålning mot det drabbade området. Stråldoserna är många gånger kraftfullare än vid en vanlig röntgenundersökning. Med extrem precision kan läkarna träffa och döda cancerceller samt krympa tumörer, samtidigt som omgivande frisk vävnad skyddas så mycket som möjligt.
Strålbehandling används bland annat vid prostatacancer, magsäckscancer samt tidigt upptäckt bröstcancer och lungcancer. När botande behandling inte längre är möjlig kan strålbehandling istället användas för att lindra cancerens symtom och förbättra patientens livskvalitet – detta kallas palliativ strålbehandling.
Läkarna arbetar noggrant för att begränsa både stråldosen och skadan på friska celler. Därför delas behandlingen upp i flera kortare sessioner, så kallade fraktioner. Ett typiskt behandlingsprogram pågår fem dagar i veckan, ofta under flera veckors tid. Före själva behandlingen görs en noggrann planering där tumörens exakta läge bestäms, ofta med hjälp av datortomografi.
Vid extern strålbehandling passerar strålningen genom kroppen utan att göra patienten radioaktiv. Patienten utsöndrar alltså ingen strålning och kan umgås med andra människor som vanligt efter varje behandlingstillfälle. Särskilda försiktighetsåtgärder behövs endast vid intern strålbehandling, där radioaktiva källor placeras inuti kroppen.
Vanliga biverkningar vid strålbehandling är illamående och kräkningar, lågt blodvärde, nedsatt aptit samt håravfall i det behandlade området. Vilka biverkningar som uppstår beror på vilken kroppsdel som behandlas och varierar från person till person. De flesta biverkningar är tillfälliga och avtar gradvis efter avslutad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online