Inom cancerbehandlingen används strålning ofta i kombination med andra behandlingsformer, exempelvis kemoterapi eller kirurgi. Trots detta erbjuder den många fördelar. Den typ av strålning som används vid cancerbehandling kallas tekniskt sett för joniserande strålning. Den verkar genom att skapa joner i cellerna i de vävnader som den kommer i kontakt med. Strålningen sliter bort elektroner från atomerna, vilket dödar cellerna i processen. Målet är att döda cancercellerna, men även friska celler drabbas ofta under behandlingens gång.
Flera olika former av strålbehandling används i kampen mot cancer. En typ använder protoner, eftersom dessa partiklar inte orsakar någon större skada på den omgivande vävnaden men är effektiva på att döda cancerceller. Tanken är att denna typ av behandling gör det möjligt att bestråla ett område mer intensivt och under längre tid.
En annan typ använder elektroner. En stråle av elektroner skapas av en linjär accelerator och riktas mot kroppen. Denna metod passar bäst för behandling av tumörer som ligger nära kroppens yta. Den tredje huvudtypen bygger på högenergetiska fotoner. Dessa fotoner hämtas från ämnen som cesium eller kobolt, som är starkt radioaktiva.
Slutligen används neutroner vid behandling av vissa cancerformer, även om de kan ge mycket allvarliga biverkningar. Neutroner har visat sig vara effektiva vid behandling av cancer i huvudet och prostatacancer.
Att få strålningen in i kroppen är inte riktigt så enkelt som det kan verka. Den vanligaste metoden kallas extern strålterapi. En maskin som kallas linjär accelerator används för att fokusera partiklar mot det område där cancern finns. Behandlingen pågår vanligtvis i flera veckor och ges ofta varje dag.
Problemet är att strålningen påverkar även frisk vävnad, inte bara cancerös vävnad. Du kan därför uppleva ganska obehagliga biverkningar under och efter behandlingen. De kroppsdelar som inte ingår i behandlingen skyddas oftast av sköldar av något slag, så att de inte utsätts för onödig strålning.
Radioaktiva läkemedel, ofta kallade radiofarmaka, används också vid cancerbehandling och ges via munnen, intravenöst eller direkt in i den drabbade kroppsbehållningen. Specifika läkemedel används mot specifika cancerformer. Strontium-89 och samarium-153 används exempelvis för att behandla bencancer, och jod används ibland mot sköldkörtelcancer. Även fosfor-32 kan användas vid behandling av hjärncancer.
En annan typ av strålbehandling kallas intern strålterapi, även känd som brakyterapi. Den innebär att radioaktivt material placeras i eller mycket nära tumören inuti kroppen. På så sätt kan betydligt högre doser av strålning ges, eftersom strålningen endast påverkar ett litet och avgränsat område.
Strålning har blivit en hörnsten i behandlingen av många cancerformer, eftersom den har visat sig effektiv för att krympa tumörer och i vissa fall till och med bota cancern helt. Den används också för att hindra en tumör från att växa tillbaka efter att den tagits bort. På samma sätt kan strålning användas för att förhindra att cancer utvecklas i ett visst område, även innan tumören hunnit sprida sig. Vid cancersjukdomar i sent skede kan strålning dessutom användas för att lindra symtomen och göra livet bekvämare för patienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online