Testikelcancer uppstår i testiklarna, som ligger i pungen under penis. Sjukdomen drabbar oftast bara ena testikeln. Testikelcancer är relativt ovanlig, men när den väl uppstår är den i hög grad botbar med rätt behandling. Ju tidigare cancern upptäcks, desto bättre är prognosen.
De vanligaste symtomen på testikelcancer är:
Kontakta alltid vården om du upptäcker en knöl eller kvarstående förändring i en testikel. En knöl behöver dock inte betyda cancer, men den bör alltid undersökas.
Den vanligaste behandlingen för testikelcancer är en operation där testikeln tas bort. Ett snitt görs i ljumsken för att avlägsna hela testikeln. Ibland omfattar operationen även borttagning av lymfkörtlar i ljumsken, vilket antingen görs samtidigt som testikeln avlägsnas eller vid ett senare tillfälle.
Om patienten önskar kan en implanterad, saltfylld protetisk testikel sättas in. Kirurgen bör alltid vidta alla försiktighetsåtgärder för att undvika att skada nerver i området, eftersom detta kan leda till problem med utlösningen. Operationen påverkar dock inte förmågan att få erektioner.
Efter operationen planeras datortomografiundersökningar (CT) regelbundet, oftast varannan till var tredje månad, för att säkerställa att cancern inte kommer tillbaka. Blodprov tas också för att kontrollera cancermarkörer. Det är viktigt att patienten följer alla planerade kontroller.
Ett annat behandlingsalternativ är strålbehandling, där högenergetiska strålar, exempelvis röntgenstrålar, används för att döda cancerceller. Vanliga biverkningar är trötthet, rodnad i huden samt irritation i områdena runt buken och ljumsken. Fertiliteten kan påverkas tillfälligt, men när det behandlade området har läkt brukar den komma tillbaka.
Kemoterapi dödar cancerceller med hjälp av läkemedel. Behandlingen kan rekommenderas efter operationen, före eller efter borttagning av lymfkörtlar. Biverkningarna beror på vilka läkemedel som används och kan bland annat innefatta illamående, infertilitet, ökad infektionsrisk, håravfall och trötthet.
Om cancern återkommer trots behandling kan patienten erbjudas experimentella behandlingar inom ramen för en klinisk studie, exempelvis en stamcellstransplantation. Då ges läkemedel som gör att stamcellerna i patientens benmärg frigörs ut i blodet. Stamcellerna filtreras från blodet och frysas in för senare användning. Patienten får därefter högdoskemoterapi som dödar både cancerceller och benmärgsceller. Till sist tinas de lagrade stamcellerna upp och förs tillbaka in i kroppen, där de bygger upp en ny benmärg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online