En diagnostisk test är vilken procedur som helst som används för att identifiera närvaro, frånvaro eller utsträckning av sjukdom. Tester varierar mycket i metodologi, syfte och prestandaegenskaper.
Huvudkategorier
- Laboratorie: Blod (BMP, LFT, troponin, HbA1c, hormoner), urin (urinstatus, odling), CSF, avföring, vävnads patologi.
- Bildgivning: Röntgen, ultraljud, CT, MRT, PET, nukleärmedicin, angiografi.
- Endoskopi/Biopsi: Direk visualisering + vävnadsprovtagning (GI, bronkoskopi, cystoskopi, hysteroskopi).
- Funktionell/Fysiologisk: EKG, EEG, EMG/NCS, lungfunktion, belastningstest, ekokardiografi.
- Genetisk/Molekylär: PCR, NGS, FISH, karyotyp, biomarkörpaneler.
- Screening: Mammografi, koloskopi, Pap/HPV, PSA, NIPT (tillämpas på asymptomatiska populationer).
Testprestandaegenskaper
- Känslighet (Sn): Sann positivtakt. Hög Sn → bra för att utesluta (SnNout).
- Specificitet (Sp): Sann negativtakt. Hög Sp → bra för att bekräfta (SpPin).
- PPV/NPV: Positivt/negativt prediktivt värde – beror på sjukdomsprevalens.
- Sannolikhetskvoter (LR+/LR-): Modifierar pre-test sannolikhet till post-test sannolikhet; prevalensoberoende.
Kliniskt resonemangsramverk
Diagnostiskt resonemang följer Bayesiansk logik:
- Uppskatta pre-test sannolikhet (anamnes, undersökning, epidemiologi).
- Välj test; applicera resultat.
- Beräkna post-test sannolikhet.
- Jämför med beslutströsklar (behandla, testa mer, avskriv).
Förståelse av testbegränsningar och pre-test sannolikhet är avgörande för att undvika övertestning och felaktig diagnos.
