Inom anatomin avser adduktion en rörelse där en kroppsdel förs mot kroppens mittlinje. När det gäller fingrar och tår innebär begreppet i stället en rörelse mot handens respektive fotens centralaxel. Adduktion är motsatsen till abduktion, som är rörelsen bort från mittlinjen eller centralaxeln.
Rörelsen utförs framför allt av s.k. adduktormuskler, vilka har till uppgift att föra kroppsdelar närmare kroppens mittlinje. Ett tydligt exempel är muskeln adductor magnus i låret, som främst ansvarar för att adducera låret i höftleden, alltså dra det inåt mot kroppens mittlinje.
Ett enkelt sätt att skilja begreppen åt är att tänka på prefixen: "ad-" betyder mot, medan "ab-" betyder bortifrån. När du lägger armarna intill kroppen efter ett sidolyft utför du alltså en adduktion – själva lyftet utåt var en abduktion.
Att föra armen inåt mot kroppens mittlinje kallas adduktion av armen. Rörelsen utförs främst av musklerna latissimus dorsi (den breda ryggmuskeln) och pectoralis major (den stora bröstmuskeln).
Med adduktion av fingrarna menas att de förs närmare handens mittaxel. Tummen adduceras av muskeln adductor pollicis, medan övriga fingrar förs ihop av de palmarala interosseimusklerna.
På samma sätt innebär adduktion av tårna att de förs närmare fotens mittlinje. Stortån adduceras av muskeln adductor hallucis, medan de plantara interosseimusklerna ansvarar för de övriga tårna.
Vid fonation, det vill säga när vi bildar röstljud, förs stämläpparna i struphuvudet samman mot varandra. Denna adduktion är avgörande för en normal röstproduktion, eftersom luften som passerar gör att stämläpparna vibrerar och därmed alstrar ljud.
Det är värt att notera att adduktion kan ske i olika plan och runt olika axlar i kroppen, beroende på vilken led och vilken rörelse som avses. Många vardagliga rörelser kombinerar dessutom adduktion med andra rörelsetyper, såsom flexion (böjning) eller extension (sträckning), för att uppnå en önskad funktion eller kroppsställning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online