Histamin är en biogen amin mest känd för sin roll i allergiska reaktioner (klåda, våldigheter, anafylaxi), men det är en avgörande signalmolekyl med diverse fysiologiska funktioner i hela kroppen.
Vesentliga fysiologiska roller
- Magsyrasekretion: Frigjorts av enterokromaffin-liknande (ECL) celler i magen svar på gastrin, acetylkolin, och histamin själv (H2-receptorer på parietalceller). Essentiellt för proteinmatsmältning och patogendödande.
- Vasodilatation och vaskulär permeabilitet: Via H1-receptorer på endotel; ökar blodflöde och tillåter immuncellextravasation. Detta ligger till grund för "kväve och rodnad" reaktion. Används terapeutiskt: H1-antagonister i nässpray/ögondroppar minskar svullnad/täppning.
- Neurotransmission: Histaminerga neuroner i tuberomammillära kärnan (hypotalamus) projicerar brett. Histamin främjar vakethet (antihistaminer ger sömnighet), reglerar aptitundertryckning, och modulerar inlärning, minne, och uppmärksamhet.
- Immunreglering: Modulerar Th1/Th2-balans; lockar immunceller; inblandat i försvar mot parasiter och bakterier.
- Övriga: Reglerar hypofyshormonutfriisättning (ACTH, prolaktin), livmoderkontraktion, och benomvandling.
Receptorunderstyper
- H1: Smalmuskelkontraktion, vasodilatation, klåda, vakethet.
- H2: Magsyrasekretion, hjärtstimulering, immunundertryckning.
- H3: Presynaptisk autoreceptor (hämmar histaminfrigivning); heteroreceptor som modular andra neurotransmittorer. Mål för vakethetsläkemedel (pitolisant).
- H4: Kemotaxis av immunceller (eosinofiler, mastceller); inflammatoriska sjukdomar.
Histamin är inte bara en allergimediator – det är en fundamental regulator av homeostas, vakethet och immunitet.
