Högfrekvent oscillationsventilering (HFOV) är en behandlingsform som använder mycket små gasvolymer och ett högt medeltryck i luftvägarna för att hjälpa patienter att andas. Tekniken syresätter kroppen och ventilerar lungorna effektivt samtidigt som den minskar risken för de lungskador som traditionella respiratorer ofta kan orsaka. Metoden används därför framför allt inom intensivvården, bland annat vid svåra lungskador och hos vissa nyfödda med andningssvikt.
Trots sina fördelar finns det viktiga kontraindikationer. Högfrekventa oscillationer kan orsaka problem när patienten lider av kraftig luftvägsobstruktion, och patienter med intrakraniell hypertension riskerar att utveckla komplikationer under behandlingen.
Intrakraniell hypertension innebär ett förhöjt tryck från cerebrospinalvätskan inuti skallen. Cerebrospinalvätskan är en av skallens viktigaste beståndsdelar. Eftersom utrymmet i hjärnan är begränsat leder ett förhöjt tryck från vätskan till mindre plats för andra substanser, exempelvis blodet.
Cerebrospinalvätskan spelar en avgörande roll genom att dämpa stötar mot hjärnan och försörja den med näring. Blodet är dock minst lika viktigt, eftersom det levererar syre och näringsämnen till hjärnvävnaden. Blodbrist i hjärnan kan leda till stroke och andra allvarliga hälsoproblem. Därför måste trycket i huvudet övervakas noggrant innan och under behandling med högfrekvent oscillator.
Patienter med obstruktiv lungsjukdom bör inte behandlas med högfrekvent oscillator. Rökning är den vanligaste orsaken till obstruktiv lungsjukdom, men långvarig exponering för ångor, damm och luftföroreningar kan också ligga bakom. När patienten inte kan andas på grund av en blockering i luftvägarna hjälper inte högfrekventa oscillationer tillräckligt, eftersom luften inte når fram till lungblåsorna.
När vi andas passerar luften lungblåsorna, där syre tas upp i blodet och koldioxid lämnar kroppen. De två vanligaste formerna av obstruktiv lungsjukdom är emfysem och kronisk bronkit. Emfysem uppstår när lungblåsorna skadas, tappar sin form och inte längre kan ta upp lika mycket luft. Kronisk bronkit orsakas av irriterade och inflammerade luftvägar, vilket minskar hur mycket luft som kan passera genom luftvägarna.
Den som lider av emfysem bör sluta röka. Läkare kan ordinera bronkdilaterande läkemedel för att lindra hostan, eller kortikosteroider för att minska inflammationen. Genom lungrehabilitering kan patienter få hjälp med andningsövningar och tekniker som ökar lungkapaciteten och förbättrar andningsförmågan. Många patienter får även extra syre, ibland dygnet runt. Vid mycket svårt emfysem kan kirurgi bli aktuellt, till exempel volymreducerande lungkirurgi eller lungransplantation.
De flesta patienter återhämtar sig från akut bronkit på egen hand med hjälp av riklig vätska, vila och varm, fuktig luft. Antibiotika kan användas vid bakteriell infektion, hostmedicin mot besvärande hosta och inhalatorer för att minska inflammationen i luftvägarna. Andningsövningar ledda av en andningsterapeut eller fysioterapeut kan också underlätta tillfrisknandet.
Högfrekvent oscillationsventilering är en värdefull behandlingsmetod inom intensivvården, men den passar inte alla patienter. Personer med intrakraniell hypertension eller kraftig luftvägsobstruktion, exempelvis till följd av emfysem eller kronisk bronkit, bör bedömas noggrant innan behandling påbörjas. En individuell medicinsk bedömning är alltid avgörande för att välja rätt ventilationsstrategi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online