Lungorna och hjärnan förlitar sig på en ständig ömsesidig kommunikation för att styra andningen. Genom receptorer, nerver och muskler anpassas varje andetag till kroppens växlande behov av syre – oavsett om vi vilar, anstränger oss eller sover.
Andningen, alltså utbytet av koldioxid mot syre, äger rum inne i lungorna, enligt boken "Biology, 5th Ed." av Neil Campbell m.fl. Andningen styrs i huvudsak av förlängda märgen (medulla oblongata), en del av hjärnstammen, vilket Gerard Tortora beskriver i sin bok "Principles of Human Anatomy, 9th Ed."
Lungorna och förlängda märgen samverkar främst via de freniska nerverna och mellangärdet, noterar Tortora. När andningsneuronerna i förlängda märgen avfyras färdas nervimpulser via de freniska nerverna till mellangärdet, som drar ihop sig. Det i sin tur gör att lungorna expanderar och fylls med luft, förklarar boken "Human Physiology, 8th Ed." av Arthur Vander m.fl.
När lungorna fylls med luft aktiveras sträckreceptorer i luftvägarna. Dessa utlöser nervimpulser som färdas tillbaka till förlängda märgen, där de hämmar andningsneuronerna. På så sätt skyddas kroppen mot att lungorna överfylls, och andningen får en naturlig rytm.
Receptorer i halsen och i förlängda märgen övervakar dessutom nivåerna av syre och vätejoner i kroppen. För att hålla dessa nivåer normala utlöser kemoreceptorerna nervimpulser som påskyndar andningen vid behov, genom att aktivera andningsneuronerna i förlängda märgen, enligt Vander m.fl. Det är därför andningen automatiskt blir snabbare och djupare vid exempelvis fysisk ansträngning.
Detta noggrant avstämda samspel mellan lungor, nerver, muskler och hjärnan gör att andningen fungerar automatiskt och ständigt anpassas efter kroppens behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online