Lungfunktionstester, ofta kallade spirometri eller spirometriska tester, mäter hur effektivt dina lungor tar in och släpper ut luft. Resultatet jämförs med normalvärden för personer med samma ålder, längd, etnicitet och kön som du. Om din lungfunktion understiger 80 procent av normen kan det tyda på en lungsjukdom, exempelvis astma, emfysem eller kronisk bronkit.
Be din läkare om ett spirometritest där du andas i ett munstycke kopplat till en apparat som kallas spirometer. Apparaten registrerar mängden och hastigheten på den luft du andas in och ut under en viss tid. Dina värden kan sedan jämföras med de hos en person som andas normalt och har samma egenskaper som du – samma längd, ålder, etnicitet och kön.
Följ läkarens eller sjuksköterskans instruktioner noggrant. Testet utförs vanligtvis på läkarmottagningen. Undvik tunga måltider före spirometrin och rök inte under fyra till sex timmar innan testet. Fråga din läkare om specifika instruktioner och om du behöver göra paus i användningen av eventuella inhalationsmediciner. Töm urinblåsan innan testet genomförs.
Om läkaren rekommenderar det får du en näsklämma som stänger näsborrarna. Andas djupt in genom munnen och placera sedan munnen tätt runt munstycket på slangen som är kopplad till spirometern. Andas ut genom slangen så kraftfullt och snabbt du kan.
Testet görs normalt tre gånger, och din läkare eller sjuksköterska noterar dina mätvärden. Resultaten analyseras och jämförs med referensvärden för din ålder, längd, etnicitet och ditt kön. Det är vanligt att känna sig yr efter testet, eftersom det kräver kraftfull utandning.
Be din läkare förklara vad dina resultat betyder. Forcerad vitalkapacitet (FVC) anger den maximala mängd luft du kan andas ut. FEV1 (forcerad exspiratorisk volym på en sekund) visar hur mycket luft du hinner andas ut under den första sekunden av utandningen. Tillsammans ger dessa värden en bra bild av hur väl dina lungor fungerar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online