Andning (pulmonär ventilation) är den mekaniska processen att flytta luft mellan atmosfären och alveolerna för att möjliggöra gasutbyte och upprätthålla syra-basbalans.
Ventilationsfaser
- Inspiration (aktiv): Mittfåran kontraheras (sänker trycket i bröstkorgshålan), yttre mellanrevbensmuskler lyfter revbenen → lungor expanderar → luft strömmar in ned tryckgradienten.
- Exspiration (passiv i vila): Elastisk återfjätring av lungor och bröstkorg + avkoppling av inspiratoriska muskler → ökat alveolärt tryck → luft strömmar ut. Tvingad exspiration rekryterar inre mellanrevbensmusklar och bukmusklerna.
Gasutbyte
- O₂ diffunderar från alveoler (PO₂ ~100 mmHg) → lungkapillärblod (PO₂ ~40 mmHg).
- CO₂ diffunderar från blod (PCO₂ ~45 mmHg) → alveoler (PCO₂ ~40 mmHg).
- Styres av Ficks lag: diffusion beror på yta, membranets tjocklek, partiellt tryckgradient och diffusionskoefficient.
pH-reglering
CO₂ + H₂O ⇌ H₂CO₃ ⇌ H⁺ + HCO₃⁻. Ventilation justerar arteriellt PCO₂ inom minuter för att kompensera metaboliska syra-basstörningar (respiratorisk kompensation).
Ventilationskontroll
- Centrala kemoreceptorer (medulla oblongata): Reagerar på liquor-pH (driven av PCO₂).
- Perifera kemoreceptorer (karotis-/aortakroppar): Reagerar på PO₂, PCO₂ och pH.
- Höga centra: Villkorsstyrd kontroll, emotionella och beteendemässiga påverkan.
Ventilation regleras precist för att hålla arteriella PO₂, PCO₂ och pH inom smala fysiologiska gränser.
