Inandning är en aktiv process driven av muskelkontraktion som skapar negativt intrapleuralt tryck.
Steg-för-steg mekanik
- Diafragma kontrahierar: Planas ut och sjunker 1–2 cm i vila, upp till 5–10 cm vid ansträngning, ökar den vertikala toraxdimensionen.
- Yttre intercostala kontrahierar: Lyfter revbenen (bucket handle motion), ökar anteroposteriora och laterala dimensioner.
- Accessoriska muskler (om tvingad): Skalenus, sternokleidomastoideus, pectoralis minor lyfter revbenen ytterligare.
Tryckförändringar
- Thoraxvolym ökar → Intrapleuralt tryck (Ppl) sjunker (från −5 till −8 cmH₂O).
- Alveolärt tryck (Palv) faller under atmosfäriskt tryck (Patm).
- Tryckgradient (Patm > Palv) driver inluftning.
Gasutbyte redo
Inandad luft når alveolerna (PAO₂ ~100 mmHg) → diffunderar över 0,3 μm barriär in i lungkapillärt blod (PvO₂ ~40 mmHg) → binder till hemoglobin.
Utandning
Passiv i vila (elastisk återfjäder av lungor och bröstkorg). Aktiv vid ansträngning (inre intercostala, abdominala muskler).
Klinisk relevans
- Diafragmapares (n. phrenicus skada) → paradox rörelse, ortopné.
- Luftvägsobstruktion (astma, KOL) → ökat arbete av andning, dynamisk hyperinflation.
- Restriktiv sjukdom (fibros, fetma) → minskat compliance → högre tryck behövs för samma volym.
