Andnings- och kardiovaskulära system bildar en funktionell enhet för gastransport.
1. Syreupptag (Lungor)
- Inandning: diafragma ↓, bröstkorg expanderar → luft inträder alveoler.
- Diffusion: O₂ korsar alveolär-kapillär membran → binder hemoglobin (Hb) i erytrocyter.
- Lungvenor → vänster förmaks → vänster kammare.
2. Syreleverans (Systemisk circulation)
- Vänster kammare → aorta → artärer → arterioler → kapillärer.
- Vid kapillärer: O₂ dissocierar från Hb → diffunderar in i vävnader/celler → mitokondrier för oxidativ fosforylering.
3. Koldioxidavlägsning (Vävnader → Lungor)
- CO₂ (metabolt avfallsprodukt) diffunderar från celler → kapillärt blod.
- Transport: 70 % som bikarbonat (HCO₃⁻), 23 % bundet till Hb (karbamino), 7 % upplöst.
- Venöst retur → höger förmaks → höger kammare → lungartärer.
4. Koldioxidutandning (Lungor)
- I lungkapillärer: CO₂ diffunderar från blod → alveoler.
- Utandning: diafragma ↑, bröstkorg återvänder → CO₂-rik luft utblåses.
Integrerad reglering
- Kemoreceptorer (centrala: pH/CO₂; perifera: O₂/CO₂/pH) → andningscentra → justerar ventilation.
- Baroreceptorer, hjärtutmatning, Hb-koncentration, 2,3-BPG, temperatur, pH – alla modulerar O₂-leverans.
Fel vid vilket steg som helst (ventilation, diffusion, perfusion, Hb, mitokondriellt bruk) orsakar hypoxi. Systemen är oskiljaktiga i fysiologi och patologi.
