Hicka (singultus) är ofrivilliga, spasmodiska kontraktioner av diafragma och intercostala muskler, följda ~35 ms senare av plötslig glottisstängning – producerar det karakteristiska "hick"-ljudet. Även om de oftast är benigna och självläkande, stör de respiratorisk fysiologi.
Respiratoriska effekter
- Luftflödesavbrott: Varje hicka avbryter inandningsfasen. Diafragma kontraherar, men den stängda glottisen förhindrar luftenlägg.
- Andningsrytmstörning: Den regelbundna in- och utandningscykeln ersätts av ett staccatomönster av spasmer och glottisstängningar (4–60 per minut).
- Tillfällig gasutbytespåverkan: Kortvarig minskning av alveolar ventilation och O₂/CO₂-utbyte. Hos friska individer är detta försumbart på grund av fysiologiska reserver.
- Hypoxrisk vid långvariga fall: Intraktabla hicka (>48 timmar) kan sänka SpO₂, särskilt hos de med befintlig lungsjukdom (KOL, ILD), neuromuskulär svaghet, eller obesitets-hypoventilation.
- Post-hicka kompensatorisk hyperventilation: Efter en anfall kan djupa suckar eller snabb andning uppstå för att återställa blodgas homeostasis.
När hicka behöver medicinsk uppmärksamhet
- Varaktighet >48 timmar (persistenta) eller >1 månad (intraktabla)
- Åtföljd av viktnedgång, sömnsvårigheter, utmattning
- Underliggande orsaker: GERD (mest vanligt), CNS-skador (stroke, MS, tumör), metabolisk (uremi, hyperglykemi), läkemedel (steroider, benzodiazepiner, cytostatika), thorakala/mediastinala patologier.
Behandling
Akut: andanhållning, Valsalva, kallt vatten, faryngeal stimulation (socker, ättika). Persistenta: behandla orsak; farmakologisk (baclofen, gabapentin, klorpromazin, metoklopramid, PPI för GERD).
Hicka är en respiratorisk "stotning" – oftast harmlös, ibland en ledtråd till djupare patologi.
