Mild RDS hos förtidiga spädbarn (typiskt 32–36 veckors gestationsålder) hanteras med icke-invasiv andningsstöd och noggrann övervakning för att undvika intubation.
Kärninterventioner
1. Syrgasbehandling
- Mål SpO₂: 90–95% för förtidiga spädbarn; 94–98% för fulltida enligt riktlinjer.
- Förläggning: Näs kanyl (låg flöde) eller huvudlåda; undvik högt FiO₂ utan kontinuerlig övervakning.
2. Nasal CPAP (Continuous Positive Airway Pressure)
- Förstahandsval för mild RDS. Typiskt tryck: 5–7 cm H₂O.
- Stabiliserar alveoler, minskar andningsarbete, och minskar behov av surfactans.
- Gränssnitt: Näsprickar, korta binäsala prickar, eller mask.
3. Surfactansersättning (Selektiv)
- Indikerat om FiO₂ >0,30–0,40 på CPAP eller försämrad andningsstatus.
- INSURE-teknik: Intubera → Surfactans → Extubera till CPAP.
- Mindre invasiv surfactansadministration (LISA/MIST) vinner terräng.
4. Vätske- och elektrolythantering
- Begränsa vätskor: 60–80 mL/kg/dag initialt; justera per diures, elektrolyter, och vikt.
- Undvik vätskeövertag, som förvärrar lungödem.
- Övervaka glukos, kalcium, och natrium noggrant.
5. Övervakning på NICU
- Kontinuerlig: SpO₂, hjärtfrekvens, andningsfrekvens, temperatur.
- Seriella: Blodgaser (kapillär/artär), bröstkorgsröntgen (baslinje, sedan vid behov).
- Apné/bradykardi övervakning.
Kompletterande vård
- Termoreglering (inkubator eller strålningsvärmare).
- Tidig trofisk matning, eskalera per tolerans.
- Koffein citrat för apné av prematuritet.
- Infektionsutredning vid riskfaktorer (GBS, förlängd membranrepetur).
Disposition
De flesta milda RDS löser sig på 3–5 dagar då endogen surfactansproduktion ökar. Avväxna CPAP → näs kanyl → rumsluft. Utskrivningskriterier: stabil på rumsluft, äter väl, upprätthåller temperatur.
