Konsultera alltid din neurokirurg eller neurolog innan du påbörjar eller avslutar något läkemedel. Allmänna principer för hantering av obruten aneurism:
Läkemedel som ofta undvikes eller används med försiktighet
- Antikoagulantia (warfarin, DOAK): ↑ Rupturrisk om aneurism blöder; balansera mot tromboembolisk indikation (FM, mekanisk klaff).
- Trombocytaggregeringshämmare (acetylsalicylsyra, klopidogrel): Liknande oro; ofta pausas pre-procedur; lågt dos acetylsalicylsyra kan fortsätta vid stark kardiell indikation.
- NSAID: COX-hämmning → förvärrad trombocyfunktion + möjlig prostaglandin-medierad väggförsvagning; undvik kroniskt bruk.
- Trombolytika: Kontraindicerat (katastrofal blödningsrisk).
- Kortikosteroider (högdos/kronisk): Kollagensynteshämmning → teoretisk väggförsvagning; använd lägsta effektiva dos.
- Stimulantia (amfetaminer, kokain): ↑ BT, skjuvstress → rupturrisk.
Läkemedel som kräver individuell bedömning
- Statiner: Vissa djurdata antyder försvårad aneurismläkning; humandata motsägelsefulla. Fortsätt vid stark KVS-indikation.
- Beta-blockers: Historiskt undvikna (↓ kollateralflöde); nyare data stödjer BT-kontrollfördel. Individualisera.
- Nitroglycerin/nitrat: ↑ Cerebralt blodflöde, möjlig ↑ väggstress; använd med försiktighet.
- Hormonell terapi (östrogen): ↑ Koagulabilitet + vaskulära effekter; diskutera risker.
Kärnprinciper
- Strikt BT-kontroll (mål <130/80) – mest evidensbaserade intervention.
- Rökavvänjning (starkaste modifierbara rupturriskfaktor).
- Multidisciplinärt team (neurokirurgi, neurologi, primärvård) för delat beslutsfattande.
- Seriell bilddiagnostik (MRA/CTA) per storlek, läge och tillväxt.
