Förmaksflimmer är en supraventrikulär tachyaritmi där förmaken kontraherar med 250–350 slag per minut i en regelbunden, organiserad krets – typiskt runt trikuspidalvalven. AV-noden blockerar många impulser, men den resulterande kammarfrekvensen är ofta snabb och kan vara oregelbunden.
Vanliga symtom
- Hjärtpalpitationer (fladder, snabbt hjärtslag)
- Bröstbesvär eller smärta
- Andnöd, särskilt vid ansträngning
- Yrsel, svimningskänsla eller nära-svimmning
- Trötthet och träningsintolerans
- Förvirring (hos äldre eller de med nedsatt cerebral perfusion)
Viktiga riskfaktorer
- Strukturell hjärtsjukdom (valvulär, kardiomyopati, tidigare hjärtkirurgi)
- Hypertoni
- Diabetes mellitus
- Övervikt och sömnapné
- Sköldkörtelrubbning (hypertyreos)
- Överdriven alkohol eller koffein
- Kronisk lungsjukdom
Behandlingsstrategi
- Frekvenskontroll: Betablockerare, icke-dihydropyridin kalciumkanalhämmare (diltiazem, verapamil), eller digoxin.
- Rytmkontroll: Antiaritmika (amiodaron, flecainid, propafenon) eller elektrisk kardioversion.
- Antikoagulation: Samma CHA₂DS₂-VASc–guidade tillvägagångssätt som vid förmaksflimmer – stroke risk är jämförbar.
- Kateterablation: Första linje för typisk cavotricuspid isthmus-beroende flimmer; hög framgång (>95 %), låg recidiv.
Sök akut vård vid nyinsatta symtom, hemodynamisk instabilitet, eller om redan diagnostiserad och upplever förvärring. Förmaksflimmer är allvarligt men högt hanterbart med modern terapi.
