Så upptäcker du tidiga tecken på autism hos barn

Den amerikanska folkhälsomyndigheten CDC uppskattade år 2010 att ungefär ett av 110 amerikanska barn hade autism – nästan en procent av samtliga barn i landet. Nyare undersökningar tyder på att siffran idag ligger ännu högre. Oavsett exakt siffra är budskapet detsamma: autism är vanligt förekommande, och tidig upptäckt spelar en avgörande roll för barnets utveckling.

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar kommunikationen och förmågan att umgås med andra. Typiska drag är beteenden som avviker från vad som är normalt för åldern, tvångsmässiga handlingar, självstimulerande beteenden samt intensiva utbrott. Ju tidigare rätt stöd sätts in, desto större är chansen att barnets symtom lindras och att barnet utvecklas väl.

Så går du till väga

1. Kontakta din barnläkare

Ta kontakt med barnläkaren så snart du lägger märke till avvikande beteenden. Läkaren kan sedan remittera till en psykolog eller annan specialist som kan utreda och diagnostisera ditt barn.

Lita alltid på din magkänsla. Om barnläkaren saknar särskild kunskap om autism och inte delar dina misstankar, be vänligen om en remiss till en specialist som kan göra en korrekt bedömning. Du kan också söka själv på internet: skriv in din ort eller ditt postnummer tillsammans med ordet autism, så får du fram både lokala experter och webbplatser med värdefull information.

2. Observera barnets tal

Följ barnets språkutveckling noggrant. Om barnet inte pladdrar vid 12 månaders ålder, eller inte visar några tecken på tal vid 16 månader, kan det vara ett tecken på autism. Även en förlust av talet vid valfri ålder, eller avsaknad av tvåordsfraser med faktisk innebörd, är viktiga varningssignaler.

3. Observera hur barnet svarar dig

Lägg märke till hur barnet reagerar på dig. Om barnet inte svarar när det kallas vid sitt namn – eller bara gör det ibland – kan det tyda på autism. Detsamma gäller om barnet ibland verkar hörselskadat men andra gånger inte reagerar alls. Visar barnet dessutom liten värme mot dig, undviker ögonkontakt ogillar fysisk närhet som kramar, bör du också reagera.

4. Observera barnets beteende

Beteenden som är värda att hålla utkik efter:

• Intensiva och frekventa utbrott utan uppenbar anledning
• Konstant vagga- eller gungande som inte låter sig stoppas
• Viftande med händerna (så kallad handflapping)
• Besatthet av vissa leksaker, eller att barnet raduppställer dem och vägrar flytta dem
• Repetitiva rörelser, eller samma ord och fraser upprepade om och om igen
• Avsaknad av intresse för att leka med barn i samma ålder
• Extrema reaktioner på förändringar i miljö, kost eller rutiner

Visar ditt barn något av dessa tecken kan hen ha autism. Sök då en professionell diagnos så snart som möjligt.

5. Sätt in behandling tidigt

Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre. Chanserna att symtomen minskar markant är större om insatserna kommer tidigt i barndomen. Enligt WebMD-rapporten Researchers See Recovery From Autism, som skrevs efter ett möte med International Society for Autism Research, verkade chansen att återhämta sig från autism ligga kring en på tio – och oddsen var högre ju tidigare insatsen inleddes. ABA (Applied Behavior Analysis, tillämpad beteendeanalys) visade bäst resultat för att hjälpa barn bort från spektrumet.

ABA bygger på betingningsteorin som B.F. Skinner utvecklade, där djur lärde sig beteenden genom belöning varje gång de gjorde rätt. ABA fungerar på motsvarande sätt: barnet belönas när det uppvisar ett önskat beteende, exempelvis ögonkontakt eller ett leende.

Det finns många behandlingsvägar vid autism. Läkaren rekommenderar oftast ABA och arbetsterapi som huvudalternativ, men flera andra metoder finns att känna till:

• Floortime – en metod utvecklad av barnpsykiatern Stanley Greenspan. Grundidén är att föräldern kommunicerar på barnets egen nivå och i praktiken kliver in i barnets värld.
• Son-Rise Programmet – skapat av författarna och lärarna Neil Kaufman och Samahria Lyte Kaufman, grundare av Autism Treatment Center of America. Precis som Floortime innebär det att man ansluter till barnets aktiviteter, även de repetitiva beteendena.
• PECS (Picture Exchange Communication System) – lär personen med autism att kommunicera med bildkort, ungefär som ett visuellt teckenspråk. Det är ingen behandling i sig, men ovärderligt för föräldrar till barn som är ickeverbala eller har ett begränsat tal.

Kom ihåg att varje barn med autism är unikt, och att det som fungerar för ett barn inte nödvändigtvis passar ett annat. Kombinera gärna flera metoder, involvera hela familjen och tveka aldrig att söka stöd från både vården och föräldraföreningar – ju starkare nätverk barnet har, desto bättre förutsättningar får det att utvecklas.