Aspergers syndrom och ADHD har många symtom gemensamt och kan till och med fungera som differentialdiagnoser till varandra. Ofta förekommer de båda tillstånden samtidigt hos samma barn, vilket ställer särskilda krav på utredning och behandling. Att förstå skillnaderna – och samspelet mellan diagnoserna – är avgörande för att barnet ska få rätt stöd.
Enligt läkaren Daniel Rosenn angav DSM-IV att läkare skulle undvika att ställa både en ADHD-diagnos och en diagnos inom autismspektrumet på samma barn. Trots detta uppvisar mer än hälften av alla personer med Aspergers syndrom också symtom på ADHD, till exempel koncentrationssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet.
Med DSM-5, som infördes 2013, är det numera tillåtet att ställa båda diagnoserna samtidigt. Det har underlättat för både kliniker och anhöriga att få en mer komplett bild av barnets svårigheter och därmed ge mer träffsäker behandling.
Den vanligaste behandlingen mot ADHD är centralstimulerande läkemedel. Enligt Rosenn passar dessa preparat dock ofta inte barn med Aspergers syndrom lika bra. Barnen kan drabbas av oönskade biverkningar som tics och en tydlig ökning av repetitiva beteenden, vilket gör att läkaren behöver följa effekterna noga och vara beredd att justera eller avbryta behandlingen.
Läkare kan även förskriva amfetaminbaserade läkemedel för att behandla ADHD hos personer med Aspergers syndrom. Vanliga preparat är Adderall och Dexedrine. Precis som vid annan medicinering krävs noggrann uppföljning för att bedöma både nytta och biverkningar.
Barn som behandlas med centralstimulerande medel kan också få ångestdämpande läkemedel för att motverka negativa biverkningar och minska andra symtom på ångest. Wellbutrin (bupropion) förskrivs ofta till personer med både Aspergers syndrom och ADHD, eftersom det kan lindra ADHD-symtom samtidigt som det påverkar humör och ångest positivt.
Medicineringen kan behöva ändras, kombineras eller dosjusteras för att hitta den bästa behandlingen för varje individ. Det finns alltså ingen lösning som passar alla – behandlingen bör alltid anpassas efter barnets unika symtombild och behov. En kombination av läkemedel, anpassningar i skola och hemmiljö samt insatser som KBT och social träning ger ofta bäst resultat. Regelbunden uppföljning hos barnläkare eller barn- och ungdomspsykiater är därför en viktig del av vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online