Autism är en av de mest komplexa utvecklingsrelaterade diagnoserna som kan drabba barn. Tillståndet kännetecknas av nedsatt social funktion och kommunikation samt en benägenhet till repetitiva och begränsade beteenden. Autism är samtidigt ett av de snabbast växande utvecklingstillstånden, och många av de karaktäristiska tecknen visar sig redan under barnets första två levnadsår. Här går vi igenom tolv viktiga signaler som hjälper föräldrar, barnläkare och andra yrkesverksamma att bedöma var på det autistiska spektrumet ett barn kan befinna sig.
En rapport från den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) år 2007 rubbade länge rådande föreställningar om hur vanligt tillståndet är. Rapporten visade att 1 av 150 personer lever med autism eller ett besläktat tillstånd, och att pojkar diagnosticeras fyra gånger oftare än flickor. Tidigare beräkningar hade utgått från en förekomst på 1 av 186. Senare mätningar har dessutom visat ännu högre siffror – i dag uppskattar CDC att cirka 1 av 36 barn i USA har en diagnos inom autismspektrumet.
Autism är inget enhetligt tillstånd, utan förekommer på ett brett spektrum. I ena änden finns svår autism, som ofta åtföljs av djupgående intellektuell funktionsnedsättning eller andra inlärningssvårigheter. I andra änden återfinns Aspergers syndrom, som betraktas som en mer högfungerande variant. Diagnosen högfunktionell autism används ofta för personer mitt emellan dessa ytterligheter. De som uppvisar vissa men inte alla autistiska drag klassificeras traditionellt med diagnosen genomgripande störning i utvecklingen, inte annars specificerad (PDD-NOS).
Nedsatt ögonkontakt är ett av de allra vanligaste tecknen. Personer med autism undviker ofta att se andra människor i ögonen, och många vuxna med Aspergers syndrom beskriver själva att ögonkontakt känns extremt obehaglig.
Ett annat centralt symtom är platta eller avvikande ansiktsuttryck – även när starka känslor pågår på insidan. Detta kan åtföljas av en tillplattad affekt, till exempel en monoton röst. Nedsatt motorik är också vanligt: ett barn med autism kan börja gå senare än förväntat eller uppvisa klumpighet beroende på sämre hand–öga-koordination.
Autism innebär en stor risk för överstimulering. När ett barn separeras från ett favoritföremål eller en trygg rutin kan det utveckla ett intensivt raseriutbrott och ha svårt att behålla självkontrollen. En sådan "meltdown" är i själva verket en neurologisk reaktion på överstimulering, rädsla, skräck eller ilska som barnet inte kan uttrycka på något annat sätt. Det skiljer sig därmed från ett vanligt barns raserianfall, som ofta handlar om att söka uppmärksamhet eller få som man vill.
"Stimming", eller självstimulerande beteende, är ett lika karaktäristiskt drag. Det består av lugnande fysiska rörelser, som att flaxa med armarna, gunga, hoppa upp och ner eller röra vid saker om och om igen.
Försenad språkutveckling är ett annat klassiskt symtom. Spektrumet sträcker sig från personer med svår autism som endast får grepp om de mest grundläggande orden, till individer med Aspergers syndrom som fungerar så väl att de kan hålla föreläsningar. Många behöver därför logopedisk behandling och stöd i sin kommunikation.
Språket kan också användas på ett annorlunda sätt. Det kan handla om ekolali – upprepning av andras talade ord – eller om pedantiskt, överdrivet formellt språk.
Människor med autism kommunicerar inte som de flesta andra gör, vilket leder till en bristande ömsesidighet i samtal. För dem i spektrumets svårare ände är social interaktion ett pussel som är mycket svårt att lösa. Högfunktionerande personer använder sig ofta av inlärning utanför kontext, men detta framstår aldrig som naturligt för neurotypiska personer, det vill säga människor utanför spektrumet.
Socialt umgänge kommer inte naturligt och blir sällan spontant – med undantag för personer som den autistiska individen känner sig nära. Ansiktsblindhet (svårighet att minnas ansikten) och sinnesblindhet (svårighet att förstå vad andra tänker) komplicerar bilden ytterligare. Kroppsspråket blir dessutom en total gåta som inte ger några ledtrådar alls.
Personer med autism kan vara överkänsliga mot sin omgivning. Ljus, ljud och lukter kan bli överväldigande – exempelvis starkt solljus eller hög musik – eftersom hjärnan saknar filtret som normalt tonar bort oönskade intryck. Det är därför barn med autism håller fast vid sina rutiner och ogillar förändringar över allt annat.
Aktiviteter som lugnar eller fokuserar uppmärksamheten blir desto viktigare – som ett barn med Aspergers syndrom som läser och memorerar ordböcker och uppslagsverk. Högfunktionerande personer med autism utvecklar ofta tvångsmässiga intressen, som att lära sig busslinjer och nummerserier, medan så kallade autistiska "savanter" kan visa ovanligt starka talanger inom konst, matematik och musik. Förmågan finns inte hos varje barn med autism, men denna exceptionella förmåga att fokusera kan hjälpa dem att utveckla sina talanger långt utöver det vanliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online