Vad är den förväntade livslängden för en person med autism?

Det finns ingen enhetlig livslängd för personer med autism. Hur länge en person med autismspektrumtillstånd (AST) lever kan variera kraftigt beroende på flera olika faktorer – bland annat svårighetsgraden av tillståndet, tillgången till vård och stöd samt om personen även har andra medicinska diagnoser.

Livslängden skiljer sig åt inom spektrumet

För personer med autismspektrumtillstånd som inte har någon betydande intellektuell funktionsnedsättning eller andra medicinska problem är livslängden i regel jämförbar med den i den allmänna befolkningen.

Däremot påverkas livslängden hos personer med mer uttalad autism i hög grad av om de har en intellektuell funktionsnedsättning, samtidigt förekommande sjukdomar eller sådana autistiska drag som kräver omfattande vård och stöd. Forskning kring detta har publicerats sedan 1980-talet.

Vad säger forskningen?

Ett flertal studier har tytt på att personer med autism i genomsnitt kan ha en kortare livslängd än befolkningen i övrigt. En studie från 2014, publicerad i tidskriften JAMA Psychiatry, fann exempelvis att personer med autism hade en förväntad livslängd på 39 år, jämfört med 72 år för den allmänna befolkningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna studie byggde på ett relativt litet urval och därför kanske inte speglar hela gruppen personer med autism.

En annan studie från samma år, publicerad i Autism Research, kom fram till en förväntad livslängd på 61 år – lägre än för den allmänna befolkningen, men betydligt högre än siffran i JAMA Psychiatry-studien. Även denna studie visade att livslängden var markant lägre hos personer som dessutom hade en intellektuell funktionsnedsättning eller andra medicinska tillstånd, som exempelvis epilepsi eller mag- och tarmsjukdomar.

Positiv utveckling över tid

Sammanfattningsvis kan livslängden för en person med autism alltså variera kraftigt beroende på flera samverkande faktorer. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att prognosen förbättrats avsevärt under de senaste decennierna. Bättre diagnostik, ökad kunskap inom vården, tidigare insatser och förbättrad tillgång till individuellt anpassat stöd har bidragit till att många personer med autism idag lever längre och får en högre livskvalitet än tidigare generationer.