Ett ökat spårämnesupptag i lederna vid en skelettskintigrafi – även kallat ledhyperemi – kan ha flera olika orsaker beroende på sammanhanget och den kliniska bilden. Fyndet är inte en diagnos i sig, utan en indikation som behöver tolkas tillsammans med övriga undersökningar. Här är de vanligaste tolkningarna:
Ledhyperemi ses ofta vid artros, en vanlig degenerativ ledsjukdom som kännetecknas av brosknedbrytning och förändringar i det underliggande benet. Det ökade spårämnesupptaget återspeglar i detta fall reaktiv benbildning och inflammation i samband med den degenerativa processen.
Ökat spårämnesupptag i flera leder samtidigt är ett vanligt fynd hos patienter med RA, en autoimmun inflammatorisk ledsjukdom. Ansamlingen av spårämne beror på inflammation i ledhinnan (synovit), vävnadstillväxt och ökad kärlbildning i de drabbade lederna.
Skelettskintigrafi kan användas för att upptäcka osteomyelit, det vill säga en infektion i ben och benmärg. Ett ökat spårämnesupptag i en led, särskilt om det är lokaliserat till ett bestämt område, kan också tyda på septisk artrit – en infektion i själva ledhålan.
Skelettskanningar utförs ofta för att utreda bentrauma och frakturer. Ökat spårämnesupptag i leder nära en fraktur kan indikera inflammation, överbelastningsreaktioner (stressreaktioner) eller tidiga stadier av läkningsprocessen.
AVN innebär att benvävnad dör till följd av en försämrad blodförsörjning. Skelettskintigrafin kan visa ökat spårämnesupptag i områden med avaskulär nekros på grund av reaktiv hyperemi och omgivande friskt bens försök att återetablera blodtillförseln (revaskularisering).
RSD, som idag oftast kallas komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS), är ett kroniskt smärttillstånd som kan drabba leder och mjukdelar i extremiteterna. Ökat spårämnesupptag i lederna kan observeras hos vissa patienter och återspeglar då dysfunktion i det autonoma nervsystemet samt ökad sympatisk nervaktivitet.
I vissa fall kan ökat spårämnesupptag i en led bero på tumörer, antingen primära bentumörer eller metastaser som engagerar leden. För att kunna ställa en säker diagnos krävs i sådana fall oftast ytterligare bilddiagnostik samt vävnadsprov (biopsier).
Det är viktigt att komma ihåg att tolkningen av ökat spårämnesupptag i lederna alltid bör göras tillsammans med patientens sjukdomshistoria, fynd vid den fysiska undersökningen och andra bildundersökningar, exempelvis röntgen, magnetkamera (MR) eller datortomografi (CT). Enbart en skelettskintigrafi ger inte alltid ett definitivt svar. Korrelation med klinisk information och vid behov kompletterande provtagning är avgörande för en korrekt tolkning och för att patienten ska få rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online