Ryggraden består av flera olika typer av kotor som var och en har sin egen placering, sitt antal och sina specifika funktioner. Här följer en genomgång av de fem huvudgrupperna.
Halskotpelaren ligger i nacken och består av sju kotor, numrerade C1–C7. Den första kotan, C1, kallas atlas och leder direkt mot skallbasen. Den andra, C2, kallas axis och gör det möjligt att vrida huvudet åt sidorna. De övriga halskotorna, C3–C7, ger nacken dess rörlighet och hjälper till att bära huvudets vikt.
Bröstkotorna finns i bröstkorgen och är tolv till antalet, betecknade T1–T12. Varje bröstkota ledar mot ett par revben. Tillsammans bildar de en stabil ram som skyddar hjärtat, lungorna och andra viktiga organ i brösthålan.
I nedre delen av ryggen finns fem ländkotor, L1–L5. Dessa kotor bär den övre kroppens vikt och fördelar krafterna vid rörelser som lyft och böjningar. Ländkotpelaren bidrar även till en stor del av ryggens flexibilitet.
Längst ner på ryggraden ligger fem korskotor som är sammanvuxna och tillsammans bildar korsbenet (sacrum). Korsbenet hjälper till att bära överkroppens och bäckenets vikt samt utgör en viktig del av bäckengördeln.
Allra längst ner i ryggraden sitter svansbenet, som består av fyra sammanväxta småkotor. Det är en liten struktur med begränsad funktion, men den tjänstgör som fästpunkt för muskler, senor och ligament i bäckenregionen. På engelska kallas svansbenet ofta "tailbone".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online