Skador på främre korsbandet (ACL) är bland de vanligaste idrottsskadorna som ortopediska kirurger behandlar. Korsbandet löper genom mitten av knät och ger knäet både stabilitet och rörlighet. Målet med de olika ACL-reparationsteknikerna är att återställa stabiliteten och rörelseomfånget i det skadade knäet. Samtliga tekniker använder transplantat som antingen tas från patientens egen kropp (autotransplantat) eller från en avliden donator (allotransplantat).
Vid patellarsenengraft tas en bit sena under knäskålen och transplanteras in i knäet för att ersätta det avslitna korsbandet. Det nya transplantatet har benpluggar i båda ändar och placeras exakt där den ursprungliga senan satt. Operationen utförs med artroskopi, vilket innebär att kirurgen inte behöver öppna hela knäet. Denna metod anses vara den starkaste av ACL-reparationsteknikerna.
Hamstringgraft använder en medial hamstringsena, till exempel semitendinosus eller semimembranosus. Semimembranosus används oftare eftersom den är lättare att föra in. Senan skiljs av och tas bort via ett snitt på knäets framsida mot insidan. Kirurgen viker sedan senan över sig själv, vilket ger ett fyrlagers transplantat som fästs på plats med hårdvara, exempelvis skruvar.
Fördelarna med denna operation är mindre knäsmärta, att rörligheten kommer tillbaka snabbare och att knäets sträckapparat inte skadas. Eftersom tekniken inte bygger på ben-till-ben-läkning anser dock en del att den inte är lika stark som patellarsenengraft, och resultatet är beroende av hårdvaran för att hålla knäet i perfekt läge. Återhämtningstiden kan därför bli längre med denna teknik.
Dubbelknippetekniken använder hamstring- eller quadricepssenor för att återskapa det avslitna korsbandet så nära dess ursprungliga tillstånd som möjligt – något kirurger kallar anatomisk rekonstruktion. Båda fästpunkterna för ACL markeras på skenbenet (tibia) och lårbenet (femur), och mäts noggrant för att avgöra rätt storlek på transplantatet för just den patienten. Fyra tunnlar borras för att föra in transplantaten, som fästs med skruvar, speciella fästanordningar eller häftklamrar.
Tekniken använder även en så kallad fibrinpropp för att främja snabbare läkning efter operationen. Proppen framställs av patientens eget blod, som tas ut, hälls upp i ett kärl och rörs om tills processen "hemostas" initieras – blodet övergår då från flytande till fast form. Proppen placeras därefter mellan senknippena. Rörligheten efter denna reparation är typiskt utmärkt och ligger nära det friska knäets rörelseomfång redan inom en till tre månader efter operationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online