Frakturer uppstår när tillämpad kraft överstiger benets hållfasthet. Orsakerna är multifaktoriella:
1. Trauma (Akut mekanisk överbelastning)
- Fall (särskilt äldre)
- Trafikolyckor
- Sportskador (kontakt, hög hastighet)
- Direkta slag, knäcks-skador
2. Överbelastning (Stressfrakturer)
- Repetitiv submmaximal belastning → mikrskada ackumuleras > reparationskapacitet
- Vanliga: skenben, fotrotben, lårbenshals, pars interarticularis
- Risk: plötslig träningsökning, female athlete triad/RED-S, hårda ytor
3. Patologiska frakturer (Ben försvagat av sjukdom)
- Osteoporos: Låg benmassa, mikrokitekturförlust – minimal trauma frakturer (höft, handled, rygg).
- Malignitet: Metastaser (bröst, prostata, lung, njur, myelom) eller primära bentumörer förstörer cortex.
- Metabola: Osteomalaci (vit D-brist), Pagets, hyperparatyreoidism.
- Infektion: Osteomyelit.
4. Iatrogen / Behandlingsrelaterade
- Glukokortikoider (kroniska) → osteoporos
- Aromatashämmare, androgen deprivations terapi
- Strålning → osteoradionekros
5. Ålder och näringsfaktorer
- Åldrande: ↓bendensitet, ↑fallrisk
- Kalcium/vit D-brist, proteinmangel
Klinisk tillvägagångssätt
Anamnes, undersökning, röntgen ± CT/MR. Identifiera underliggande orsak (DEXA, lab, onkologisk utredning) för att förebygga återfall. Behandling: reposition, immobilisering, kirurgisk fixering, belastningsprogression, åtgärda rotorsaken.
