Vitamin D i blodet vid osteomalaci och frakturläkning – vilka nivåer spelar roll?

Vad är osteomalaci?

Osteomalaci är en bensjukdom som kännetecknas av en onormal mineralisering av den nybildade benvävnaden (osteoid). Det innebär att skelettet inte härdas ordentligt, även om mängden benvävnad kan vara normal. Tillståndet skiljer sig från benskörhet (osteoporos), där problemet i stället är en minskad bentäthet.

D-vitaminets roll för kalciumupptaget

D-vitamin har en central funktion i kroppens kalciumomsättning. Det främjar upptaget av kalcium från mag-tarmkanalen till blodet. Vid D-vitaminbrist minskar kalciumabsorptionen, vilket tvingar kroppen att mobilisera kalcium från skelettet för att hålla blodnivåerna stabila. Resultatet blir en otillräcklig mineralisering av det nybildade benet – alltså osteomalaci.

Vilken nivå i blodet mäts?

Kroppens D-vitaminstatus bedöms genom analys av koncentrationen 25-hydroxyvitamin D (25-OH-D) i serum. Nivåer över cirka 50 nmol/l (20 ng/ml) betraktas generellt som tillräckliga för de flesta vuxna. En brist definieras ofta som värden under 25–30 nmol/l, och vid så låga nivåer under längre tid ökar risken markant för att utveckla osteomalaci.

Osteomalaci och ökad frakturrisk

Eftersom det otillräckligt mineraliserade benet är mjukare och svagare än normalt ben, är frakturer känt att vara vanligare vid osteomalaci. Typiska symtom är dessutom diffusa skelettsmärtor, muskelsvaghet och svårigheter att gå. Behandlingen består vanligen av D-vitamintillskott, ibland i kombination med kalcium, samt åtgärdande av eventuella bakomliggande orsaker till bristen.