En stressfraktur är en utmattningsinducerad mikrofraktur från repetitiv submaximal belastning, inte en enda traumatisk händelse.
- Mekanism: Benombyggnad hinner inte med mikroskadaackumulation → sprickpropagering.
- Vanliga lokalisationer: Tibia, metatarsalia (2:a/3:e), fibula, femurhals, navikulare, pars interarticularis (spondylolys).
- Riskfaktorer: Plötslig träningsökning, kvinnlig atlet triad/RED-S, låg benthälthet, biomekaniska fel, utsliten skor.
- Diagnostik: MRI (tidig), benskintigrafi; röntgen ofta negativ initialt.
- Behandling: Relativ vila (crosstraining), skyddad belastning vid hög-risk-lokalisation, åtgärda riskfaktorer, gradvis återgång till träning.
Skiljer sig från akut fraktur (plötslig makrotrauma). Tidig igenkänning förhindrar progress till fullständig fraktur.
