Vad är PT och PTT inom hematologi?
Inom hematologin är PT och PTT två av de viktigaste proverna för att bedöma blodets förmåga att koagulera, alltså bilda en propp. Även om båda testen mäter koagulationstiden undersöker de olika delar av koagulationssystemet och används därför i olika kliniska sammanhang. Här följer en förklaring av vad respektive prov innebär.
Prothrombintid (PT)
- Mätning: PT anger hur lång tid det tar innan ett blodprov koagulerar efter att specifika reagens har tillsatts.
- Vad som bedöms: Provets speglar funktionen hos den extrinsiska och den gemensamma koagulationsvägen – de steg som leder fram till bildningen av fibrin, proteinet som utgör grundstommen i en blodpropp.
- Användningsområden: PT används för att utreda rubbningar i dessa koagulationsvägar, exempelvis brist på koagulationsfaktorerna II, V, VII och X. Provets används också rutinmässigt för att övervaka behandling med warfarin, där resultaten ofta uttrycks som ett INR-värde.
Partiell tromboplastintid (PTT)
- Mätning: PTT anger den tid det tar för blodet att koagulera efter tillsats av ämnen som aktiverar den intrinsiska koagulationsvägen.
- Vad som bedöms: Provets visar funktionen hos den intrinsiska och den gemensamma koagulationsvägen, inklusive aktiveringen av faktor XII, XI, IX och VIII samt tillgången på fosfolipider och kalcium.
- Användningsområden: PTT hjälper till att identifiera brister i koagulationsfaktorerna VIII, IX, XI och XII samt von Willebrands faktor. Det används även för att övervaka behandling med heparin.
Varför är proverna viktiga?
PT och PTT är avgörande verktyg vid diagnos och uppföljning av såväl blödningsrubbningar som koagulationsrubbningar. De används bland annat vid hemofili, von Willebrands sjukdom, disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) och leversjukdom. Proverna spelar dessutom en central roll för att säkerställa att behandling med blodförtunnande läkemedel ger rätt effekt och dosering.
