Ödem är den medicinska termen för en onormalt stor ansamling av vätska i kroppens vävnader, vilket leder till svullnad. Tillståndet uppstår när balansen mellan vätskeintag och vätskeavgång rubbas, så att överflödig vätska samlas i vävnadernas mellanrum eller i kroppshålor. Ödem kan vara lokalt och drabba en specifik kroppsdel, eller generaliserat och omfatta hela kroppen. Svullnaden uppträder oftast i fötter, anklar, ben och händer, men kan i vissa fall även påverka inre organ som lungorna.
Flera olika faktorer kan bidra till bildningen av ödem. Här är de vanligaste:
När de små blodkärlen (kapillärerna) blir läckiga kan vätska och proteiner tränga ut i den omgivande vävnaden. Detta kan bero på inflammation, infektion eller vissa sjukdomstillstånd.
Albumin, ett protein som finns i blodet, hjälper till att upprätthålla vätskebalansen genom att hålla kvar vattnet i blodkärlen. Låga albuminnivåer, ofta orsakade av lever- eller njursjukdom, kan leda till att vätska läcker ut i vävnaderna.
Kongestiv hjärtsvikt kan försämra hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt, vilket resulterar i vätskeretention och ödem i extremiteter, lungor eller andra kroppsdelar.
Nedsatt njurfunktion kan leda till vätskeretention och elektrolytrubbningar, vilket bidrar till bildandet av ödem.
Lymfsystemet spelar en avgörande roll för att dränera överflödig vätska från vävnaderna tillbaka till blodomloppet. Blockering av lymfkärlen, exempelvis till följd av ärrbildning, tumörer eller inflammation, kan ge upphov till lokalt ödem.
Ett högt intag av natrium (salt) kan göra att kroppen binder vätska och därmed ökar risken för ödem.
Hormonella förändringar under graviditeten kan orsaka vätskeretention och svullnad, särskilt i händer, fötter och anklar.
Vissa läkemedel, såsom kortikosteroider och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), kan orsaka vätskeretention som biverkning.
Dålig cirkulation i venerna, särskilt i benen, kan leda till vätskeansamling och svullnad.
Inflammation i samband med infektioner eller vävnadsskador kan öka kapillärernas permeabilitet och främja bildandet av ödem.
Ödem kan variera i svårighetsgrad från mild svullnad till omfattande vätskeansamling som begränsar rörligheten och orsakar obehag. Vanliga tecken är spänd eller glänsande hud, samt gropbildning när man trycker på den svullna platsen – så kallat gropödem.
Behandlingen av ödem fokuserar vanligtvis på att åtgärda den underliggande orsaken. Den kan innefatta livsstilsförändringar, läkemedel eller medicinska ingrepp för att minska vätskeretentionen och förbättra cirkulationen. Exempel på livsstilsåtgärder är att minska saltintaget, höja upp de svullna kroppsdelarna, använda kompressionsstrumpor och hålla sig fysiskt aktiv. Vid ihållande eller kraftig svullnad bör alltid vårdpersonal kontaktas för korrekt diagnos och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online