Interstitiell vätska (ISV) är den vätska som omger alla celler i vävnader—deras omedelbara mikro miljö. Den bildas när blodplasma (~55% av blodvolym: vatten, elektrolyter, proteiner, hormoner, näringsämnen, avfall) filtreras genom kapillärväggar.
Bildning vid kapillärbädden
Hydrostatiskt tryck (från hjärtats pumpning) pressar ut vätska genom endotelklyftor. Detta filtrat blir ISV. ~90% återabsorberas vid venös änd genom onkotiskt tryck (albumin). De återstående ~10% (2–4 L/dag) går in i lympkapillärer → lymfa → thorakal gang → subklavikulär ven.
Sammansättning
- Vatten (~99%)
- Elektrolyter (Na⁺, K⁺, Cl⁻, HCO₃⁻) – liknar plasma.
- Lågt protein (albumin ~1–2 g/dL vs. 3,5–5 i plasma) – stora proteiner behålls av endotel.
- Näringsämnen (glukos, aminosyror, fettsyror), O₂, hormoner.
- Cellulärt avfall (CO₂, laktat, urea).
Funktioner
- Utbytesmedium: Näringsämnen/O₂ diffunderar ISV → celler; avfall/CO₂ diffunderar celler → ISV → kapillärer/lympkärl.
- Strukturell stöd: Turgor, vävnadshydrering.
- Signalering: Cytokiner, tillväxtfaktorer, neurotransmittorer diffunderar via ISV.
Klinisk relevans
- Ödem: Obalans i filtration/återabsorption (↑ hydrostatiskt vid hjärtsvikt, ↓ onkotiskt vid nefrotiskt syndrom/leversvikt, lymfatisk obstruktion).
- Läkemedelsleverans: ISV är kompartimentet läkemedel passerar för att nå celler; högt interstitiellt tryck i tumörer hindrar kemoterapi.
- Tumör mikro miljö: Förhöjt IFP (interstitial fluid pressure) är en barriär för behandling.
ISV är den biologiska "jorden" i vilken celler lever—dess sammansättning och dynamik bestämmer direkt cellhälsa och läkemedelseffektivitet.
