Ketoacidos är ett surt tillstånd i det arteriella blodet som diagnostiseras med hjälp av ett artärblodsprov samt en analys av blod eller urin för ketoner. Hos personer med diabetes kan ketonhalterna stiga snabbt i blodet när njurarna inte hinner eliminera glukos (socker) tillräckligt effektivt på grund av en insulinobalans. Innan någon behandling påbörjas är det avgörande att fastställa den bakomliggande orsaken till patientens acidos. Enligt Journal of the American Society of Nephrology (JASN) väljer läkare att ge natriumbikarbonat intravenöst endast selektivt – främst vid svår acidos eller nedsatt njurfunktion.
Natriumbikarbonat är ett vitt kristallint ämne som oftast förekommer i pulverform eller som pressade tabletter. Det utgör en utmärkt alkalisk källa som säkert kan användas för att neutralisera en rad olika sura och basiska kemiska föreningar. Metabolisk acidos är ett övergripande tillstånd i kroppen som orsakas av alltför hög surhetsgrad i kroppsvätskorna. Ketoacidos är en form av acidos som nästan alltid orsakas av diabetes mellitus och benämns därför ofta som diabetisk ketoacidos (DKA). Enligt JASN används natriumbikarbonat oftare vid ketoacidos än vid någon annan form av metabolisk acidos.
Ketoacidos som orsakas av insulinbrist försämrar kroppens förmåga att transportera glukos – kroppens "bränsle" – till cellerna. För att kompensera glukosbristen börjar kroppen istället bryta ned fettceller, vilket leder till en ansamling av ketoner. Dessa ketoner är relativt syrabildande när de kommer ut i blodomloppet. Artärblodets pH-värde sjunker som en följd av detta, vilket kan skapa potentiellt giftiga förhållanden för kroppens livsviktiga organ.
Natriumbikarbonat är effektivt för att neutralisara sura lösningar och minska deras surhetsgrad. När det tas via munnen blandar det sig snabbt med magsäckens innehåll och dämpar den totala surheten. Vid intravenös administrering används natriumbikarbonat dock selektivt och utgör endast ett tillfälligt ingrepp. På samma sätt som det minskar magsyran vid oral användning verkar natriumbikarbonat, när det ges direkt i blodet, snabbt motverka blodets försurning. Arteriellt blod är normalt lätt basiskt med ett pH på omkring 7,4; vid behandling av svår acidos siktar man ofta på att hålla pH runt 7,2, eftersom en alltför snabb korrigering i sig kan vara skadlig.
Vid ketoacidos är intravenös behandling med natriumbikarbonat sällan indicerad och används enligt JASN endast när njurfunktionen är kraftigt nedsatt. Istället ordineras vanligtvis vätskeersättning, insulin och elektrolytersättning. Det är njurarnas uppgift att balansera och reglera elektrolyter, bikarbonat och övrig blodkemi. Vid diabetisk ketoacidos åtgärdas först insulinbristen, omedelbart följt av vätskeersättning. Vätskebehandlingen återhydrerar cellerna och återupprättar njurflödet, vilket gör att kroppen själv kan bilda bikarbonat och reglera den metabola surheten. Blod- och urinprover tas regelbundet under behandlingens gång för att övervaka patientens tillstånd och svar på de insatta åtgärderna.
Enlighet med National Institutes of Health (NIH) kan varningstecken på ketoacidos bland annat omfatta djup och snabb andning, torr hud och slemhinnor, illamående, kräkningar, buksmärtor, trötthet och huvudvärk. Ketonmätningar kan användas hos patienter med diabetes för att tidigt upptäcka ketoacidos innan tillståndet förvärras. Kontakta alltid din läkare vid frågor om din hälsa eller om du upplever förändringar i ditt medicinska tillstånd.
Obs! Den här artikeln är endast avsedd som allmän information och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online