Myelodysplastiskt syndrom (MDS) är en grupp sjukdomar i blod och benmärg som beror på störningar i benmärgens cellbildning. Låga nivåer av vita blodkroppar, lågt antal blodplättar och – i vissa fall – förhöjda monocyter är de viktigaste tecknen på syndromet. Behandlingarna syftar till att bromsa sjukdomens utveckling, lindra symtom och förbättra patientens livskvalitet.
Under normala förhållanden bildar benmärgen blodstamceller som med tiden utvecklas till mogna celler. Det finns två huvudtyper av stamceller: myeloiska och lymfoida. Lymfoida celler mognar till vita blodkroppar, medan myeloiska celler kan utvecklas till röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
Vid myelodysplastiskt syndrom mognar stamcellerna inte till fungerande blodkroppar. De omogna blodcellerna, så kallade blaster, fungerar dåligt, dör i benmärgen eller kort efter att de nått blodbanan. Detta leder till minskad produktion av friska blodkroppar och mindre utrymme för dem i benmärgen.
Erytropoietin ges till patienter med myelodysplastiskt syndrom för att öka antalet röda blodkroppar. Ämnet förekommer naturligt i kroppen och produceras av njurarna. Läkemedlet stimulerar benmärgen att bilda fler röda blodkroppar, vilket kan minska trötthet och behovet av blodtransfusioner.
Deferoxamin ges till patienter som får regelbundna blodtransfusioner som del av behandlingen. En vanlig biverkning av återkommande transfusioner är att järn ansamlas i blodet. Deferoxamin hjälper kroppen att utsöndra överskottsjärnet och ges ofta som en del av kelateringsterapi.
Lenalidomid klassificeras som en angiogeneshämmare och används för att bromsa tumörtillväxt genom att förhindra bildningen av nya blodkärl som försörjer tumörerna. Läkemedlet används framför allt hos patienter med vissa kromosomförändringar för att minska behovet av blodtransfusioner. I vissa fall ges även kemoterapi för att hindra onormala celler från att störa den normala mognaden av blodkroppar.
Antitymocytglobulin är ett protein som ges till patienter som genomgår benmärgstransplantation. Syftet är att förebygga graft-versus-host-sjukdom, det vill säga att den transplanterade märgen avstöts eller angriper mottagarens egna vävnader.
Antibiotika ges ofta till patienter vars immunförsvar försvagats av myelodysplastiskt syndrom. Ett lågt antal vita blodkroppar gör kroppen mer sårbar för infektioner, och antibiotikabehandling blir då nödvändig för att skydda patienten och bibehålla god hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online