När kroppen upptäcker en infektion är en av de tidigaste och mest pålitliga laboratorie-tecknen en ökning av vita blodkroppars (WBC) antal, ett tillstånd kallat leukocytos. Detta är inte en sjukdom i sig utan en signatur för ett aktivt immunsvar.
Immunmobiliseringsprocessen
- Patogenigenkänning: Immunvakter (makrofager, dendritiska celler) detekterar patogenassocierade molekylära mönster (PAMP).
- Cytokinsignalering: Frigivning av inflammatoriska cytokiner (IL-1, IL-6, TNF-α, G-CSF) i blodbanan.
- Benmärgstimulering: Cytokiner (särskilt G-CSF) signalerar till benmärgen att accelerera produktion och frigivning av vita blodkroppar – främst neutrofiler (första respondenter till bakteriella/svampinfektioner) och lymfocyter (för virala infektioner och adaptiv immunitet).
- Demargination: Förvarade neutrofiler i den marginala poolen (längs kärlväggar) inträffar snabbt i cirkulationen.
- Migration till vävnader: Kemokiner guidar WBC till infektionsplatsen (kemotaxis).
Typer av leukocytos och ledtrådar till etiologi
- Neutrofilia: Bakteriella infektioner, inflammation, stress, steroider, rökning.
- Lymfocytos: Virala infektioner (EBV, CMV, hepatit), kikhosta, vissa lymfoproliferativa sjukdomar.
- Eosinofili: Parasitär infektion, allergiska tillstånd, vissa läkemedelsreaktioner.
- Monoctos: Kroniska infektioner (TB, endokardit), autoimmun, återhämtningsskede.
- "Left shift": Närvaro av omogna neutrofiler (bandformer, metamyelocyter) indikerar akut, allvarlig bakteriell infektion – benmärgen släpper ut celler för tidigt.
Klinisk kontext är avgörande
Leukocytos ensamt är icke-specifikt. Det måste tolkas tillsammans med:
- Klinisk presentation (feber, smärta, fokala tecken).
- Differentiell räkning (vilka WBC-typer som är förhöjda).
- Andra markörer (CRP, prokalcitonin, laktat).
- Patienthistorik (immunförsvar, läkemedel, malignitet).
Ett stigande WBC-antal är immunsystemets larm – läkare måste avgöra orsaken och svara på lämpligt sätt.
