Proteiner är för stora för att kunna passera ut ur blodet, eftersom de inte ryms genom de små porer som finns i blodkärlens väggar. Dessa porer är extremt fina och släpper endast igenom små molekyler, exempelvis vatten, syre och glukos. Eftersom proteiner är betydligt större än dessa ämnen kan de inte ta sig ut ur blodbanan på detta sätt.
Man kan tänka på blodkärlens väggar som ett mikroskopiskt filter. Små molekyler passerar fritt fram och tillbaka, medan större molekyler som proteiner hålls kvar i blodet. Detta är en avgörande funktion för att kroppen ska fungera normalt.
Att proteiner stannar kvar i blodet förhindrar att de läcker ut i den omgivande vävnaden. Skulle proteiner ändå läcka ut kan det orsaka allvarliga problem, såsom svullnad (ödem) och inflammation. Plasmaproteinet albumin spelar dessutom en central roll här – det skapar ett så kallat onkotiskt tryck som hjälper till att hålla kvar vätskan i blodkärlen.
Denna egenskap hos blodkärlen har även stor betydelse inom läkemedelsområdet. Stora molekyler har svårt att passera från blodbanan ut i vävnaderna, vilket påverkar hur läkemedel sprids i kroppen. Dessutom kan proteinbaserade läkemedel, som till exempel insulin och antikroppar, inte tas via munnen eftersom de skulle brytas ner i matsmältningssystemet – därför måste de istället ges genom injektion. Mindre molekylära läkemedel kan däremot ofta tas oralt och passerar enkelt ut i kroppens vävnader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online