Graviditet är ofta en glädjande tid för par, särskilt om de länge har försökt att få barn. Under en normal graviditet närs barnet av moderns kropp medan det utvecklas, och när fostret har mognat färdigt föds barnet. Ett blodgruppsmissförhållande mellan mor och foster kan dock leda till att moderns antikroppar angriper barnets blod.
Antikroppar utgör första linjen i kroppens immunförsvar. De identifierar främmande ämnen – exempelvis bakterier som orsakar sjukdom – utifrån komplexa kemiska markörer på cellernas yta och oskadliggör det främmande ämnet genom att "äta upp" det. Antikropparna ska egentligen bara attackera ämnen som är skadliga för kroppen, men de kan ibland angripa allt som de inte känner igen som en del av kroppen.
Under en graviditet kan modern ha en annan blodgrupp än sitt barn. I sådana fall kan förekomsten av barnets blodgruppsantigener, som de inom Kell-systemet, uppfattas som främmande och skadliga. Kell-systemet innehåller några av de mest komplexa antigenerna – alltså kemiska markörer – bland alla blodgrupper, och dessa antigener kan ibland utlösa ett svar från moderns immunförsvar. Efter ABO- och Rh-systemen är Kell den tredje vanligaste blodgruppen som kan provocera fram ett immunsvar hos modern.
När moderns immunförsvar identifierar blodgruppen som främmande börjar den producera anti-Kell-antikroppar för att attackera det "främmande" ämnet. Tyvärr innebär detta att antikropparna angriper barnets röda blodkroppar. Beroende på hur kraftig moderns immunologiska reaktion är kan resultatet variera från anemi hos barnet till allvarligare komplikationer som förstorad mjälte eller lever, ödem, hydrops i hela fostrets kropp eller att barnet dör kort efter födseln.
Den bästa chansen att undvika de värsta konsekvenserna av anti-Kell-antikroppar och liknande antikroppar är tidig upptäckt och behandling. Läkare kan upptäcka dessa problem genom att analysera moderns blod. Om hennes kropp producerar anti-Kell-antikroppar syns de i blodprovet. Upptäcks antikropparna övervakas deras nivåer genom regelbundna blodprov under hela graviditeten för att bedöma hur kraftig moderns immunologiska reaktion är.
Om antikroppsnivåerna stiger kan ytterligare undersökningar krävas, exempelvis ultraljud för att kontrollera fostrets blodcirkulation samt i vissa fall blodtransfusion direkt till fostret via navelsträngen. Ibland kan även förlossningen behöva framflyttas. Med noggrann uppföljning inom specialistmödravården är prognosen dock oftast god, vilket gör regelbundna kontroller extra viktiga för drabbade gravida.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online