När röda blodkroppar kommer i kontakt med rent vatten inträffar en process som kallas hemolys. Det innebär att cellernas membran brister, varvid deras innehåll – bland annat hemoglobin – läcker ut i det omgivande vattnet.
Hemolys beror på att membranet hos röda blodkroppar är semipermeabelt. Det vill säga att det släpper igenom vattenmolekyler men inte större molekyler som proteiner. När blodkropparna placeras i vatten uppstår en osmotisk obalans: vatten strömmar in i cellerna genom osmos, vilket gör att de sväller och till slut spricker.
Detta fenomen förklaras av att vatten alltid rör sig från en miljö med låg koncentration av lösta ämnen (det rena vattnet) till en miljö med hög koncentration (cellens inre). Eftersom röda blodkroppar saknar mekanismer för att reglera detta inflöde kan de inte motstå det ökade trycket.
Hemolys kan även uppstå när röda blodkroppar utsätts för andra ämnen som skadar cellmembranet, exempelvis detergenter eller syror. Även vissa toxiner, infektioner, ärftliga blodsjukdomar och mekaniska skador kan utlösa samma process.
Kunskapen om hemolys är viktig inom medicinen. Processen är central för att förstå olika blodsjukdomar och spelar en roll vid laboratorieanalyser av blodprover. Vid blodtransfusioner är det dessutom avgörande att givarens och mottagarens blod matchas korrekt, eftersom en felaktig transfusion kan leda till hemolys i patientens kropp – något som kan få allvarliga konsekvenser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online