Blodplasma: Sammansättning, funktioner och klinisk betydelse

Plasma är den strågula vätskematrisen i blodet, som utgör ungefär 55% av total blodvolym. Det är medium där cellulära element – röda celler, vita celler och trombocyter – är suspenderade, och det fungerar som kroppens primära transportväg.

Sammansättning

Komponent	% av plasma	Viktiga funktioner
Vatten	~90–92%	Lösningsmedel, temperaturreglering, volymupprätthållande
Proteiner (6–8 g/dL)	~7–8%	Onkotiskt tryck, transport, immunitet, koagulation
Elektrolyter	~1%	Osmotisk balans, nerv-/muskelfunktion
Näringsämnen/Avfallsprodukter	~1%	Glukos, aminosyror, lipider, urea, kreatinin
Hormoner	Spår	Endokrin signalering
Gasers	Spår	O₂, CO₂, N₂ upplösta

Viktiga plasmaproteiner

Albumin (55–60%): Upprätthåller koloidosmotiskt tryck; transporterar fettsyror, hormoner, läkemedel, bilirubin.
Globuliner (35–38%): Alfa/beta (transport: transferrin, ceruloplasmin); gamma (immunoglobuliner/antikroppar).
Fibrinogen (4–7%): Omvandlas till fibrin av trombin; avgörande för koagelbildning.

Kliniska tillämpningar

Plasmatransfusion: Indikerat vid massiv blödning med koagulopati, TTP, warfarin-antagonisering (med vitamin K), leverfel.
Diagnostisk testning: Plasma (vs. serum) används för glukos, elektrolyter, koagulationsstudier (PT/INR, aPTT), laktat och många läkemedelsnivåer.
Plasmaferes: Terapeutisk borttagning av patogena antikroppar (myasthenia gravis, Guillain-Barré, ANCA-vaskulit).
Fraktioneringsprodukter: Albumin, IVIG, koagulationsfaktorkoncentrat härledda från poolat plasma.

Plasma vs. Serum

Plasma = blod + antikoagulans (ingen koagulation). Innehåller fibrinogen.
Serum = blod tillåtet att koagulera, sedan centifugerat. Inget fibrinogen; lägre proteinconcentration.

Att förstå plasmas sammansättning och dynamik är fundamentalt för transfusionsmedicin, intensivvård och diagnostik av hematologiska, hepatiska, renala och inflammatoriska sjukdomar.

Blodsjukdomar