Antitrombotisk effekt avser förmågan hos ett läkemedel eller substans att förebygga eller hämma tromb (blodpropp) bildning. Detta uppnås genom att rikta in sig på olika steg i koagulationskaskaden.
Mekanismklasser
- Antikoagulantia – Hämmare av koagulationsfaktorer (trombin, faktor Xa).
Exempel: heparin, warfarin, DOACer (rivaroxaban, apixaban, dabigatran). - Trombocytaggregationshämmare – Blockerar trombocyaktivering/aggregation.
Exempel: acetylsalicylsyra, clopidogrel, prasugrel, ticagrelor. - Direkta trombinhämmare – Riktar specifikt mot trombin.
Exempel: argatroban, bivalirudin, dabigatran. - Faktor Xa-hämmare – Blockerar faktor Xa.
Exempel: rivaroxaban, apixaban, fondaparinux. - Fibrinolytika (trombolytika) – Upplöser existerande propp genom att nedbryta fibrin.
Exempel: alteplase, reteplase, tenecteplase.
Klinisk betydelse
Antitrombotisk terapi är central för förebyggande och behandling av DVT, lungemboli, stroke, kranskärlssjukdom och perifer artärsjukdom. Läkemedelsval beror på indikation, patientens riskfaktorer och kontraindikationer.
