En parasit är en organism som lever i eller på en annan varelse, även kallad värddjur, och som skadar sin värd. Parasiter är betydligt vanligare på landsbygden i regioner som Afrika, Latinamerika och Asien. I mer industrialiserade länder som USA och Europa är förekomsten av parasitsmitta betydligt lägre.
Parasiter brukar delas in i två huvudkategorier:
Parasiter kan tas upp genom munnen eller via huden och är vanligare på landsbygden än i industrialiserade områden. Exempel på parasitära blodinfektioner är amöbainfektioner, ascariasis, babesios, kryptosporidios, drakunkuliasis, giardiasis, hakmaskinfektion, leishmaniasis, malaria, mikrosporidios, onkocerciasis, springmaskinfektion, schistosomiasis, bandmaskinfektion, toxokarias, toxoplasmos, trikinos och piskmaskinfektion.
I den här artikeln går vi igenom tre av de vanligare infektionerna samt vilka behandlingar som finns tillgängliga.
Malaria är en infektion i de röda blodkropparna som orsakas av en av fyra typer av plasmodium, en slags protozo. Sjukdomen sprids oftast via bett från en infekterad honmygga.
Typiska symtom är feber, frossa, svettningar, förstorad mjälte, illamående, trötthet, värk i kroppen och anemi till följd av de infekterade röda blodkropparna. En särskilt farlig variant, falciparum-malaria, kan leda till vanföreställningar, förvirring, kramper, koma, allvarliga andningsproblem, njursvikt och i värsta fall dödsfall. När infektionen fortskrider kan patienten även utveckla gulsot, och blodsockernivån kan sjunka farligt lågt.
Bandmaskinfektion etablerar sig i tarmarna och uppstår när man äter rått eller kontaminerat nötkött, fläsk eller sötvattensfisk. De flesta smittade har inga symtom alls, men vissa upplever bukbesvär, nedsatt aptit och diarré. Larvcystor kan, beroende på var de lokaliserats i kroppen, ge upphov till huvudvärk, förvirring och kramper.
Fläsk- och nötbåndmaskar är platta maskar som lever och växer i tarmarna. De kan bli upp till cirka 3 meter långa, och i extrema fall nå hela 9 meter.
Toxoplasmos orsakas av protozoparasiten Toxoplasma gondii. Vanliga symtom är feber, allmän sjukdomskänsla, svullna lymfkörtlar, halsont, suddig syn och ögonvärk.
I regel är det endast personer med försvagat immunförsvar som utvecklar allvarliga symtom, såsom ensidig kroppssvaghet, koma, förvirring, andningssvårigheter eller organsvikt. Infekterade gravida kan i vissa fall överföra infektionen till fostret, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem hos barnet, dödfödsel eller missfall. Parasiten trivs överallt där det finns katter och smittar även ett stort antal mindre djur.
För patienter med malaria är klorokin förstahandsvalet som läkemedel. Vid malaria som är resistent mot klorokin används istället kinin i kombination med dokycyklin. Vid okomplicerad malaria väljs ofta atovakon-proguanil, vilket ger färre biverkningar än kinin.
Patienter med bandmask behandlas med antiparasitära läkemedel, exempelvis prazikvantel, medan kortikosteroider kan användas för att lindra olika symtom. Risken för smitta minskar kraftigt genom att alltid tillaga kött och fisk ordentligt, till en innertemperatur över 57 °C, eller genom långvarig frysning som dödar cystorna.
De flesta behöver ingen behandling för toxoplasmos, men de vuxna och spädbarn som kräver vård behandlas med sulfadiazin i kombination med pyrimetamin och leukovorin.
Förebyggande åtgärder innebär att alltid genomlaga rått kött och tvätta händerna noga efter hantering av råvaror. Gravida bör undvika all kontakt med katter. Om detta inte är möjligt ska kattlådan aldrig rengöras utan skyddshandskar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online