Hyperproteinemi — totalt protein >8,3 g/dL (labberoende) — speglar oftast förhöjda globuliner, inte albumin. Att identifiera den underliggande orsaken är kritiskt eftersom det kan signalera allvarliga tillstånd som multipelt myelom.
Huvudorsaker
- Dehydrering (relativ): Hemokoncentration höjer både albumin och globulin. Vanligaste orsaken; korrigeras med vätska.
- Monoklonala gammopatier: MGUS, multipelt myelom, Waldenströms makroglobulinemi, solitärt plasmacytom. Karaktäriseras av M-spik på serumproteinelektrofores (SPEP).
- Polyklonal gammopati (reaktiv): Kroniska infektioner (TBC, HIV, hepatit), autoimmuna sjukdomar (RA, SLE), leversjukdom (cirros), kronisk inflammation.
- Njursjukdom: Minskad clearance av lätta kedjor (Bence Jones-protein) kan falskt höja totalt protein på vissa analyser.
- Leversjukdom: Paradoxalt — syntetfel sänker albumin, men inflammation höjer globuliner.
- IVIG-terapi: Tillfällig IgG-höjning.
- Ärftlig: Familjär hyperglobulinemi (sällsynt).
Diagnostisk utredning
- Upprepa totalt protein och albumin för att utesluta dehydrering.
- Serumproteinelektrofores (SPEP) + Immunofixering (IFE): Identifierar monoklonal vs polyklonal mönster.
- Fria lätta kedjor (κ/λ-kvot) — känslig för lätta kedje myelom och amyloidos.
- Blodstatus, kreatinin, calcium, leverstatus, ESR/CRP, β2-mikroglobulin.
- Kvantitativa immunglobuliner (IgG, IgA, IgM).
- Vid M-spik: bärgängsbiopsi, skelettöversikt, urinproteinelektrofores (Bence Jones).
Symtom (från underliggande orsak)
- Trötthet, benskav, återkommande infektioner (myelom).
- Ödem, ascites (lever/njursjukdom).
- Neuropati, hyperviskositetsyndrom (Waldenström).
Behandling
Rikta in på underliggande orsak: vätska för dehydrering; myelomterapi (proteasomhämmare, IMiDs, anti-CD38 antikroppar, transplantation); immunundertryckning för autoimmun; antivirala för hepatit; dialys för ESRD.
Klinisk pärla: Incidental hyperproteinemi bör alltid trigga SPEP. Att missa myelom fördröjer livsförlängande behandling.
