Leukemi är en form av blodcancer som utgår från de myeloiska eller lymfatiska stamcellerna i benmärgen – cellerna som normalt producerar vita blodkroppar (leukocyter) och andra blodceller. Enligt American Cancer Society innebär lymfatisk leukemi en överproduktion av lymfocyter, medan myeloisk leukemi kännetecknas av överproduktion av andra typer av vita blodkroppar, exempelvis monocyter eller granulocyter, och ibland även blodplättar och röda blodkroppar. När en eller flera blodcellstyper produceras i överskott trängs benmärgen undan och bildningen av övriga celler hämmas.
Utöver celltyp delas leukemi in i akuta och kroniska former. Akut leukemi debuterar snabbt: omogna celler (så kallade blaster) bildas i hög takt och förs ut i blodomloppet. Kronisk leukemi utvecklas däremot långsammare, och vissa celler kan te sig mogna men är ofta onormala och fungerar inte som de ska.
Akut myeloisk (myelogen) leukemi går under flera namn – myeloblastisk, promyelocytisk, monocytisk, granulocytisk och erytroid leukemi – eftersom den utgår från de myeloiska stamcellerna, som producerar alla blodceller utom lymfocyterna. Hos vissa former av AML finns kromosomavvikelse eller genmutationer, och sjukdomen kan ibland vara en sekundär cancer orsakad av tidigare kemoterapi.
AML sprider sig snabbt via blodet till andra organ, som hjärnan, levern och mjälten. Detta ger symtom som feber, infektioner, anemi, förstorade inre organ, smärta i benmärgen, svaghet och blödningar. Enligt American Cancer Society drabbar AML framför allt vuxna över 40 år, med en medelålder på 67 år. Även om bot är möjlig är prognosen ogynnsam för patienter över 60 år, där död inom ett år efter diagnos är vanligt förekommande.
Kronisk myeloisk (myelogen) leukemi är oftast kopplad till en specifik defekt på Philadelphia-kromosomen (kromosom 22). Benmärgen producerar fortfarande en del normala celler, men samtidigt sker en överproduktion av omogna blastceller av olika slag. CML utvecklas långsamt och kan ge få eller inga symtom under flera års tid. Enligt American Cancer Society breder cellproduktionen så småningom ut sig genom hela benmärgen i de långa benen samt i lever och mjälte, vilket får organen att förstoras. Patienterna blir alltmer trötta och andfådda och kan uppleva obehag i takt med att organen växer. Döden inträffar vanligtvis tre till fem år efter diagnos.
Akut lymfatisk (lymfoblastisk) leukemi beror på en okontrollerad överproduktion av omogna lymfocyter (lymfoblaster) från de lymfatiska stamcellerna. Enligt National Cancer Institute består lymfocyterna av B-celler, T-celler och naturliga mördarceller (NK-celler) – alla avgörande för immunförsvaret. Vid ALL fungerar dessa celler inte ordentligt, och produktionen av andra nödvändiga celler, som röda blodkroppar och blodplättar, minskar. Detta leder till ökad infektionsbenägenhet, anemi, andnöd och blödningar.
De leukemiska cellerna sprider sig i hela kroppen och orsakar förstorad lever och mjälte samt smärtor i skelettet. Spridning till hjärnan kan ge huvudvärk, illamående och kräkningar. ALL hos vuxna är vanligast hos vita män över 70 år och hänger ofta samman med tidigare kemoterapi eller genetiska sjukdomar, exempelvis trisomi 21 (Downs syndrom). Prognosen är generellt sett sämre hos vuxna än hos barn.
Kronisk lymfatisk leukemi är den vanligaste leukemiformen och drabbar enligt National Cancer Institute främst vuxna i medelåldern och äldre. Sjukdomen beror oftast på produktion av onormala B-lymfocyter, som lever längre än normala celler men har nedsatt funktion. Dessa celler ansamlas gradvis i blodet, och när lymfocyterna fastnar i lymfknutorna svullnar dessa. Med tiden förstoras även lever och mjälte, och i takt med att produktionen av röda blodkroppar och blodplättar minskar kan anemi och blödningar uppstå. Den nedsatta immunfunktionen kan dessutom leda till allvarliga bakteriella och virala infektioner. Överlevnadstiden efter diagnos ligger vanligtvis mellan åtta och tolv år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online