Borrelia är den vanligaste fästingburna sjukdomen i både USA och Europa, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC. Sjukdomen är sällan livshotande, men en felaktig diagnos eller otillräcklig behandling kan leda till långvariga hälsoproblem för den drabbade. Förebyggande arbete är det enda säkra skyddet mot komplikationer, och alla insatser för att minska infektionsrisken är väl investerade. Fåglar – och framför allt fågelborden vi ställer ut för dem – är en ofta förbisedd länk i spridningen av borrelia.
Sjukdomen orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi, som uppkallats efter sin upptäckare, entomologen Willy Burgdorfer. Den vanligaste vektorn – alltså den organism som sprider smittan – är den svartbenta fästingen, ofta kallad hjortfästing. Denna fästing suger sig inte enbart fast på hjortar, utan lever även på blod från ekorrar, möss och andra smådjur. När en infekterad fästing biter en människa överförs bakterierna. Forskare vid Yale School of Public Health har dessutom konstaterat att hela 70 nordamerikanska fågelarter fungerar som värdar för den svartbenta fästingen.
Ursprungligen förekom borrelia endast inom ett begränsat geografiskt område i USA: New England, mellanatlantregionen, sydatlantregionen och de norra centrala delarna. Utbredningsområdet har dock expanderat kraftigt, och idag har smitta rapporterats i samtliga delstater utom Hawaii. Enligt CDC är flyttfåglar en av de mest troliga orsakerna till att hjortfästingen etablerats i tidigare fästingfria områden. Den som bor på en plats som tidigare ansågs ligga utanför fästingens utbredningsområde kan alltså inte längre känna sig trygg.
En studie publicerad i Northeast Naturalist, som kartlade fördelningen av fästingar på en bostadstomt, visade att betydligt fler fästingar samlades in under fågelbord än i jämförelseytor. Ett fågelbord på tomten kan öka risken för borrelia på två sätt. För det första kan fåglarna själva bära på fästingar som är infekterade med Borrelia-bakterier. För det andra lockar fågelfröet även till sig möss, jordekorre, ekorrar och andra smådjur som kan fungera som smittbärare.
Placera fågelborden på avstånd från huset, i delar av trädgården där människor inte rör sig ofta. Svartbenta fästingar kan varken flyga eller hoppa – de överförs i stället när man kommer i kontakt med buskar eller högt gräs där de ligger och väntar på sin nästa värd. Håll marken under fågelborden fri från nedfallna frön för att avskräcka potentiellt smittade smådjur från att besöka trädgården. Vissa experter rekommenderar till och med att man helt avstår från utfodring under sen vår och sommar, när risken för smittöverföring är som störst.
Fågelbordet är inte den enda plats i trädgården som gynnar smittspridning. Fästingar och deras värdar behöver fuktiga och solskyddade gömställen. Vedhögar, stenmurar, lövhögar och högt gräs utgör utmärkta livsmiljöer för både fästingar och de djur de lever på. Generellt sett minskar risken för fästingbett om du håller området runt huset fritt från oreda och material som kan fungera som skydd.
Kom ihåg att samma principer gäller även i Sverige och resten av Europa, där den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) sprider borrelia. Även här spelar fåglar en viktig roll som fästingsvärdar och för fästingens spridning till nya områden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online