Lymes sjukdom orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människor via fästingbett. Sjukdomen är vanligare bland personer som ofta vistas i gräsbevuxna och skogiga områden, men den kan i princip drabba vem som helst som blir biten av en fästing som bär på bakterien.
Det kan ta mellan 14 och 23 dagar efter fästingbettet innan de första symtomen visar sig. Vanliga symtom är influensaliknande besvär, ledvärk eller ett karakteristiskt utslag runt bettet, bakom knävecket eller i ljumskarna. Mindre vanliga tecken och symtom inkluderar förändringar i sömnmönster, oregelbunden hjärtrytm, hjärnhinneinflammation (meningit) samt domningar och svaghet i armar och ben.
Behandlingen består i regel av antibiotika, och valet av läkemedel beror bland annat på sjukdomsstadiet och patientens ålder. Nedan följer en översikt över de viktigaste läkemedelsklasserna som används.
Aminopenicilliner är en kemisk läkemedelsklass som används vid behandling av Lymes sjukdom. Den generiska benämningen på preparatet är amoxicillin, som marknadsförs under olika varunamn såsom Amoxil, Apo-Amoxi, DisperMox, Novamoxin, Nu-Amoxi, Trimox och Wymox.
Denna typ av läkemedel verkar genom att störa bildningen av celleväggen hos bakterien Borrelia burgdorferi. När celleväggens uppbyggnad störs blir den instabil, sväller upp och brister till slut, vilket leder till att bakterien dör.
Makrolider, med den generiska benämningen azitromycin, är en annan kemisk läkemedelsklass som kan användas vid behandling av Lymes sjukdom, oftast som alternativ för patienter som inte tål penicilliner. Kända varunamn för azitromycin är Zithromax och Zmax.
Denna typ av läkemedel binder till bakteriens 50S-ribosomala subenheter och hämmar därigenom proteinsyntesen. Utan möjlighet att producera proteiner kan bakterierna inte replikera sig och dör med tiden.
Tetracykliner utgör ytterligare ett viktigt behandlingsalternativ vid Lymes sjukdom. De marknadsförs under det generiska namnet doxycyklin, med varunamn som Adoxa, Apo-Doxy, Doryx, Doxy, Doxycaps, Doxycin, Monodox, Novodoxylin, Periostat, Vibramycin och Vibra-Tabs.
Tetracykliner verkar genom att hämma proteinsyntesen hos bakterien genom att binda till både de 30S- och de 50S-ribosomala subenheterna. Även här innebär avsaknaden av proteinsyntes att bakterierna inte kan föröka sig och till slut dör. Doxycyklin är ofta förstahandsvalet vid tidig borrelia hos vuxna, men bör inte ges till gravida eller små barn.
Ett förebyggande alternativ mot Lymes sjukdom är vaccination innan man smittas. Borreliavaccinet som marknadsfördes under varunamnet LYMErix gav skydd mot bakterien Borrelia burgdorferi. Det rekommenderades för personer i åldern 15 till 70 år och bestod av en serie om tre injektioner: en första dos, en andra dos en månad senare samt en tredje och avslutande dos ett år efter den första.
Det är dock viktigt att känna till att LYMErix drogs tillbaka från den amerikanska marknaden år 2002, dels på grund av låg efterfrågan och dels på grund av rapporter om möjliga biverkningar. Idag finns inget godkänt vaccin mot Lymes sjukdom för människor, men flera nya vaccinkandidater är under utveckling. Det mest effektiva skyddet är fortfarande att undvika fästingbett genom att använda skyddande kläder och fästingavvisande medel samt att noggrant kontrollera kroppen efter vistelse utomhus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online