
En borreliafästing, även känd som hjortfästing, är en fästingart som främst förekommer i nordöstra, mellersta atlantkustnära och norra centrala delarna av USA. Dess vetenskapliga namn är Ixodes scapularis, och arten spelar en avgörande roll för spridningen av bakterien Borrelia burgdorferi – den vanligaste orsaken till sjukdomen borrelia (borrelios).
Fästingen får i sig bakterien när den suger blod från infekterade djur, exempelvis vitfotade möss, hjortar och fåglar. I Sverige är det framför allt den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som sprider borrelia till människor, men smittspridningen sker på samma sätt.
Borreliafästingar är små – vuxna exemplar mäter oftast bara 2–3 millimeter. De har en rödbrun färg och ett tydligt svart parti längst ut på mundelarna. På grund av sin storlek kan de vara lätta att missa, vilket gör det extra viktigt att noggrant kontrollera huden efter vistelse utomhus.
Fästingen genomgår en livscykel med fyra stadier: ägg, larv, nymf och vuxen.
Borrelia överförs när en infekterad fästing suger blod från en människa och bakterien Borrelia burgdorferi passerar över via fästingens saliv. Risken för smitta ökar ju längre fästingen får sitta kvar i huden – därför är snabb borttagning så viktigt.
Att undvika fästingbett är det mest effektiva sättet att minska risken för borrelia. Några bra åtgärder är:
Ta alltid bort fastsittande fästingar så snart som möjligt för att minska smittrisken. Får du symtom som kan tyda på borrelia bör du snarast söka vård för rätt diagnos och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online