Hjärnbarken är bara cirka fyra millimeter tjock – ungefär en åttondels tum – men utgör ändå 75 procent av hela hjärnan. Dess imponerande yta beror på vecken och faltningarna som ger barken dess karakteristiska, veckade utseende. Hjärnbarken delas in i fyra lober, som var och en har specifika uppgifter: frontalloben, parietalloben, temporalloben och occipitalloben.
Frontalloben täcker ungefär den främre halvan av hjärnan. Den styr de viljemässiga muskelrörelserna i alla kroppsdelar och samordnar dessa rörelser så att vi kan utföra skickliga och komplexa aktiviteter. Tal, beteende och kritiskt tänkande har sitt centrum här. Frontallobens områden för kritiskt tänkande fungerar dessutom som ett slags varningssystem som hjälper oss att bedöma risker och undvika faror.
Parietalloben ligger strax bakom frontalloben. I denna del av hjärnbarken finns centra för känseluppfattning från hud och muskler, primär smakupplevelse samt allmän tolkning av sinnesintryck. Tack vare den sensoriska perceptionen kan vi känna och känna igen olika texturer och ytstrukturer med vår hud.
Temporalloben ligger under parietalloben och bakom frontalloben, på sidorna av hjärnan. Den ansvarar för hörseln, tolkningen av ljud samt luktsinnet. Upplevelsen av musik är ett bra exempel på temporallobens arbete – den kräver både förmågan att höra och att tolka och förstå ljud.
Occipitalloben ligger som en hätta över hjärnans baksida. Det är den minsta av de fyra loberna, men desto viktigare: den ansvarar för synen och den visuella associationen, det vill säga förmågan att inte bara se utan också känna igen och tolka det vi ser.
Trots sina olika ansvarsområden arbetar de fyra loberna ständigt tillsammans. Varje tanke, rörelse och sinnesupplevelse är resultatet av ett komplext samarbete mellan frontal-, parietal-, temporal- och occipitalloben – allt inom ett lager av nervvävnad som bara är några millimeter tjockt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online