Storhjärnan (cerebrum) är hjärnans största del och delas in i fem områden, så kallade lober: insulan samt tinningloben (temporalloben), pannloben, hjässloben och nackloben. Varje lob har sina specifika funktioner, vilka ibland fördelas mellan lobens vänstra och högra sida. Enligt Merck Manual samarbetar dessa funktioner dock ofta med andra delar av hjärnan eller med motsatta loben.
Temporallobarna sitter på varsin sida om hjärnan, ungefär där öronen befinner sig, och sträcker sig bakåt nästan ända till ryggmärgens bas.
En av temporallobarnas främsta uppgifter är att tolka tal, ljud och visuella intryck. Fungerar inte temporalloben som den ska kan förmågan att förstå vad människor säger eller att ta emot visuell information försämras eller till och med försvinna. Den vänstra och högra loben arbetar tillsammans i denna process. Problem med den högra loben i synnerhet kan leda till svårigheter med att prata eller att förstå musik.
Temporallobarna spelar en viktig roll för minnet, särskilt när det gäller att återkalla faktainformation. De fungerar till viss del som databanker för enskilda informationsbitar och kategoriserar informationen på ett systematiskt sätt. Den högra temporalloben har en central funktion när det gäller att minnas sånger, musik och konst.
Forskare har på senare tid börjat anta att temporallobarna kan vara den del av hjärnan som aktiveras under andliga eller religiösa upplevelser. Doktor Vilayanur Ramachandran vid University of California, San Diego har föreslagit att patienter med epilepsi i temporalloben verkar ha en förhöjd känslighet för extraordinära upplevelser. Doktor Melvin Morse vid University of Washington spekulerar i att den högra temporalloben ofta är inblandad vid nära-döden-upplevelser eller andra ovanliga händelser. Båda forskarna betonar att det faktum att sådana upplevelser kan lokaliseras till en specifik punkt i hjärnan inte säger något om huruvida upplevelsen i sig är autentisk eller inte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online