Drop foot, även kallat fotfall, är ett symtom på ett underliggande neurologiskt, muskulärt eller anatomiskt problem. En av de vanligare orsakerna är tryck mot en nerv orsakat av ett diskbråck i ländryggen.
Drop foot påverkar musklerna under knät som används för att lyfta framfoten. När dessa muskler inte fungerar som de ska hänger foten ofta slakt vid fotleden, och framfoten släpar mot marken när man går. Många med besväret kompenserar omedvetet genom att lyfta knät högre än normalt, den så kallade steppgången.
Ryggradens kotor skiljs åt av stötdämpande diskar med en mjuk, geléliknande kärna inuti. Vid ett diskbråck tränger detta mjuka material ut genom en spricka i diskens yttersta, sega lager. Utbuktningen kan då komma i kontakt med och trycka mot en av nerverna som passerar i närheten.
Nervrötter som börjar i ländryggen löper ner genom benen hela vägen till fötterna. Om ett diskbråck trycker mot en av dessa nerver kan symtom uppstå var som helst längs nervens bana – från smärta och domningar i benet till svaghet i foten, det vill säga drop foot. Oftast är det nerven på utsidan av underbenet, som styr lyftet av framfoten, som påverkas.
Att behandla drop foot orsakat av ett diskbråck innebär i första hand att behandla själva diskbråcket. Konservativa behandlingsmetoder inkluderar fysioterapi, riktade övningar och i vissa fall en ortos eller skena som stödjer foten och underlättar gången.
Om konservativ behandling inte hjälper kan kirurgi övervägas. Enligt Center for Nerve Injury and Paralysis går den kirurgiska behandlingen ut på att skapa mer utrymme för nerven där den lämnar ryggraden. Det kan göras genom att ta bort det brustna diskmaterialet (mikrodiscektomi), vidga nervens utgångsöppning (foraminotomi), eller genom en kombination av dessa ingrepp vid mer komplexa fall. I vissa situationer kan även en nervtransfer eller senöverföring bli aktuell för att återställa fotens funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online