
Kurusjukan, även känd som kannibalismssjukdomen eller skrattsjukan, är en extremt sällsynt och dödlig hjärnsjukdom som först upptäcktes av antropologer som studerade det ursprungliga folket Fore på Nya Guinea i början av 1950-talet. Enligt National Institutes of Health (NIH) klassificeras kuru som en transmissibel spongiform encefalopati – en så kallad prionsjukdom, där felveckade proteiner gradvis skadar hjärnvävnaden.
Sjukdomen spreds historiskt inom Fore-folket genom rituell kannibalism i samband med begravningar, men har i princip utrotats sedan dessa ritualer upphörde.
Även om kannibalism – mer specifikt intag av mänskliga vävnader eller organ som bär på smittan – ofta betraktas som den främsta överföringsvägen, kan kuru även spridas genom direktkontakt med öppna sår hos en smittad person. Smittämnet finns i framför allt hjärna och nervvävnad, vilket gör exponering för sådana vävnader särskilt riskabel.
I det första stadiet börjar den allmänna koordinationen försämras. Typiska symtom är ostadig gång, darrningar eller frossblandningar, sluddrigt tal samt ryckiga ögonrörelser. Koordinationssvårigheterna brukar inledas i fötter, ben och händer och sprider sig sedan långsamt uppåt i kroppen.
I det andra stadiet förvärras symtomen från stadium ett till den grad att patienten inte längre kan gå utan stöd. Ataxi, det vill säga förlust av muskelkoordination, samt kraftiga muskelryckningar blir framträdande. Dessutom tillkommer nya psykiska symtom, bland annat depression, ofrivilliga skrattanfall och nedsatt mental förmåga.
I det tredje och sista stadiet förlorar patienten förmågan att sitta upprätt utan stöd. Symtomen omfattar även inkontinens av urin och avföring, svårigheter att svälja samt i slutskedet koma, som till slut leder till döden.
Inkubationstiden för kuru är exceptionellt lång. En smittad person kan förbli helt symtomfri i flera år, ibland till och med årtionden, innan sjukdomen bryter ut. Det finns idag ingen känd botande behandling för kuru. När väl symtomen visar sig är sjukdomsförloppet snabbt – patienten avlider vanligen inom 6 till 12 månader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online