De snabba elektriska signaler som färdas längs nervcellernas utskott kallas aktionspotentialer. Dessa korta elektriska impulser är nervsystemets grundläggande kommunikationsmedel och gör det möjligt för information att snabbt överföras från en del av nervcellen till en annan – och vidare genom hela kroppen.
En aktionspotential bildas när nervcellen får tillräckligt stark stimulans. Detta innebär att membranpotentialen når ett visst tröskelvärde, vanligtvis runt −55 millivolt. När tröskeln överskrids utlöses en kedja av händelser som inte kan stoppas – principen om "allt eller inget" gäller alltid.
Vid tröskelvärdet öppnas så kallade spänningsstyrda natriumkanaler i cellmembranet. Positivt laddade natriumjoner strömmar då in i nervcellen, vilket gör att membranpotentialen snabbt vänder från negativ till positiv. Denna process kallas depolarisering.
Kort därefter stänger sig natriumkanalerna, medan kaliumkanaler öppnas i stället. Kaliumjoner lämnar cellen, vilket återställer den ursprungliga negativa potentialen – en fas som kallas repolarisering. Till slut återgår cellen helt till sitt viloläge tack vare natrium-kalium-pumpen.
Depolariseringsvågen sprider sig längs axonet och aktiverar nya natriumkanaler i tät följd. På så sätt rör sig den elektriska impulsen framåt utan att förlora styrka, ungefär som en löpeld längs en tändsticksmassa.
I myeliniserade nervfibrer hoppar signalen mellan de så kallade noderna på Ranvier, vilket gör överföringen betydligt snabbare – hos vissa nervfibrer upp till över 100 meter per sekund. Detta förklarar hur vi kan reagera blixtsnabbt på yttre stimuli.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online