Vad är preganglioniska och postganglioniska neuroner?
Preganglioniska neuroner är nervceller som utgår från det centrala nervsystemet (CNS) och bildar synapser med ganglieceller i det perifera nervsystemet (PNS). Postganglioniska neuroner utgår istället från dessa ganglieceller och bildar synapser med effektororgan, exempelvis muskler eller körtlar.
Tillsammans utgör de två led i den signalväg som förmedlar impulser från hjärnan och ryggmärgen ut till kroppens organ. Nedan går vi igenom de viktigaste skillnaderna mellan de två neuron typerna.
De viktigaste skillnaderna
- Placering: Preganglioniska neurons cellkroppar finns i CNS (hjärnstam eller ryggmärg), medan postganglioniska neurons cellkroppar ligger i ganglier i PNS.
- Neurotransmittor: Preganglioniska neuroner frisätter alltid acetylkolin (ACh). Postganglioniska neuroner är mer varierade – i det parasympatiska systemet frisätter de ACh, medan de i det sympatiska systemet oftast frisätter noradrenalin samt, i vissa fall som binjuremärgen, adrenalin.
- Längd: Längden beror på vilken del av det autonoma nervsystemet det gäller. I det parasympatiska systemet är preganglioniska neuroner långa och postganglioniska korta, eftersom ganglierna ligger nära målorganen. I det sympatiska systemet är förhållandet omvänt – ganglierna ligger nära ryggmärgen, vilket ger korta preganglioniska och långa postganglioniska axon.
- Myelinisering: Preganglioniska neuroner är tunnt myeliniserade (s.k. B-fibrer), vilket ger en relativt snabb signalöverföring. Postganglioniska neuroner saknar myelin och leder impulser långsammare.
- Synapser: Preganglioniska neuroner kopplar samman CNS med ganglieceller, medan postganglioniska neuroner bildar synapser direkt mot effektororgan som hjärta, glatt muskulatur och körtlar.
- Funktion: Preganglioniska neuroner överför signaler från CNS ut till det autonoma gangliet, medan postganglioniska neuroner för signalen vidare från gangliet till målorganet.
Betydelse för det autonoma nervsystemet
Preganglioniska och postganglioniska neuroner är avgörande för att det autonoma nervsystemet ska fungera korrekt. Detta system styr kroppens viljestyrda funktioner, såsom hjärtfrekvens, blodtryck, matsmältning, andning och svettproduktion. Genom att dela upp signalvägen i två led – ett preganglioniskt och ett postganglioniskt – kan nervsystemet integrera och finreglera signalerna innan de når kroppens organ.
