Depressiva medel som påverkar det centrala nervsystemet har använts av människan genom hela historien. Arkeologiska fynd visar spår av opiumanvändning redan omkring 5800–5600 f.Kr. i en neolitisk by i dagens Iran, vilket gör dessa substanser till några av de äldsta kända psykoaktiva preparaten.
Under stora delar av historien hämtades dessa ämnen från naturen. De förekom ofta naturligt i växter som vallmoblomman – därifrån utvinns opium – samt i vissa svamparter med lugnande eller bedövande egenskaper.
Det var dock först under 1800- och 1900-talen som den vetenskapliga framställningen av depressiva medel tog verklig fart. Forskare började då syntetisera kemikalier och läkemedel som riktade sig specifikt mot centrala nervsystemet. Exempel på viktiga genombrott inkluderar kloroform och kloralhydrat under 1800-talet, barbituraterna i början av 1900-talet samt bensodiazepinerna från 1960-talet och framåt.
Denna utveckling lade grunden för dagens moderna behandling av ångest, sömnproblem och epilepsi – men också för en ökad medvetenhet om riskerna med beroende och missbruk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online